Logo: to the web site of Uppsala University

En konkurs betraktas inte utan anledning som ett misslyckande, en förlust och en sorg. Men tack vare konkurslagens utformning är den sällan den slutpunkt den ofta uppfattas som, samtidigt som vi slipper uppkomsten av låsta zombieföretag.

Regeringen har lagt fram en ny proposition vars syfte är att modernisera och effektivisera konkursförfarandet. Rollfördelningen mellan rätten, tillsynsmyndigheten och konkursförvaltaren föreslås förändras. Reformen ska enligt förslaget träda i kraft den 1 juli 2026. I denna analys går Jonatan Schytzer igenom de viktigaste delarna av propositionen. 

Vi går mot en ytterligare harmonisering av den materiella insolvensrätten. År 2019 antogs rekonstruktionsdirektivet, vilket ledde till den nya lagen om företagsrekonstruktion som omdanade den svenska rekonstruktionsrätten. Rådet har nu publicerat ett förslag om minimiharmonisering av återvinning i konkurs, om verktyg för att spåra konkursboets tillgångar samt en skyldighet för företagsledare att ansöka om konkurs när företaget är insolvent. Om förslaget antas, skulle det kräva omfattande ändringar i den svenska insolvensrätten. I denna analys undersöker JP Infonets expert Jonatan Schytzer förslaget. 

Företag som har åtagit sig att ta hand om avfall men i stället dumpar det i strid med regelverket har fått stor uppmärksamhet under senare år. I de fall då företagen försätts i konkurs så kortsluts det miljörättsliga systemet, som bygger på att förorenaren ska betala. I dessa, och i många andra, konkurser finns det ingen förorenare som kan betala. Man kan säga att miljön försätts i konkurs.

Den här studien undersöker hur förorenaren ska kunna betala även om den går i konkurs. Studien behandlar frågorna om när utdelning ges på miljörelaterade krav, när kraven får prioritet, när konkursboet blir ansvarigt samt när säkerhet ska ställas för miljörelaterade krav. Komparativa undersökningar görs av amerikansk, kanadensisk och norsk rätt. Även rekommendationer från bl.a. Världsbanken och IGF beaktas. Studien innefattar dessutom en djuplodande undersökning av principen om att förorenaren ska betala samt syftet med konkurs.

Mikael Möller, professor emeritus i civilrätt vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet, hyllas med denna festskrift.

Domstolars befattning med konkursärenden kan komma att förändras i grunden under de kommande åren, om ytterligare förslag från Ds 2019:31 genomförs. Till det kommer att den nya lagen om företagsrekonstruktion ställer helt nya krav på domstolar. Av dessa anledningar har Domstolsverket fått i uppdrag att se över om handläggningen av konkurs och företagsrekonstruktion ska koncentreras till ett färre antal tingsrätter. Tvärtemot vad REKON, Tillsynsenheten för konkurs och Skatteverket förordar föreslår Domstolsverket ingen koncentration av konkursärendena. Däremot föreslår verket en koncentration till tre tingsrätter vad gäller ärenden om företagsrekonstruktion. I denna analys summerar, undersöker och kritiserar JP Infonets expert Jonatan Schytzer rapporten.

På senare år har det förts en intensiv och ihållande diskussion om ramarna för konkursförvaltarens uppdrag, närmare bestämt om förvaltaren ska verka för tillgångsmaximering eller utdelningsmaximering. Ramarna för uppdraget bestämmer i sin tur vilket sorts arbete som konkursförvaltaren kan få ersättning för. I ett nytt avgörande, ”Konkursgäldenärens deklarationer” (Ö 5927-22 meddelat den 12 december 2023), har Högsta domstolen (HD) prövat om en förvaltare haft rätt till ersättning för arbete med att åtgärda konkursgäldenärens skönsbeskattning. HD tog också ställning i frågan om huruvida utdelnings- eller tillgångsmaximering ska gälla. I denna analys undersöker JP Infonets expert Jonatan Schytzer rättsfallet.

I detta bidrag tas avstamp i rekonstruktion genom konkurs, med det förstås att en verksamhet (d v s inte exempelvis aktierna i ett bolag) överlåts som en going concern (eller uttryckt på ett annat sätt som en pågående rörelse) före en stundande konkurs. Det sker i syfte att hela eller delar av verksamheten ska kunna leva vidare. Försäljningen villkoras dock av att konkursförvaltaren godkänner just försäljningen. Upplägget knyter an till ett nytt direktivförslag från EU-kommissionen, som tar sikte på en formaliserad variant av nämnda upplägg. Kommissionens direktivförslag tycks vara inspirerat av ett förfarande som funnits sedan tidigare i Nederländerna. I korta drag kan sägas att det nederländska förfarandet går ut på att det redan före en eventuell konkurs utses en rådgivare och en domare, vilka har att övervaka försäljningsprocessen före konkurs. Rådgivaren och domaren utses därefter till konkursförvaltare och konkursdomare i och med konkursen. Överlåtelsen sker sedan i konkursen. Från nederländskt håll har dock framhållits att förfarandet bara har kunnat användas framgångsrikt om överlåtelsen inte träffas av de arbetsrättsliga verksamhetsövergångsreglerna.Verksamhetsövergångsreglerna innebär att arbetstagares rättigheter och skyldigheter övergår till en förvärvare av en verksamhet under vissa förutsättningar, även om köparen bara köper säljarens tillgångar (och alltså inte aktierna i bolaget). En sådan samlad försäljning av konkursgäldenärens tillgångar sker ofta i konkurs, för att det genererar en högre köpeskilling än en försäljning av varje tillgång för sig. Det finns emellertid ett konkursundantag i verksamhetsövergångsreglerna. I 6 b § 2 st lagen om anställningsskydd (LAS) föreskrivs nämligen att verksamhetsövergångsreglerna inte gäller vid konkurs. Frågan är dock hur långt detta undantag sträcker sig: Gäller det även om konkursen egentligen är en planerad rekonstruktion? Verksamhetsövergångsreglerna baseras på EU:s överlåtelsedirektiv, varför regeln i 6 b § LAS måste tolkas direktivkonformt. I direktivet finns en mer detaljerad regel för när undantaget är tillämpligt. Vidare har EU-domstolen vid flera tillfällen prövat om verksamhetsövergångsreglernas konkursundantag ska vara tillämpligt eller inte på det nederländska förfarandet. Denna rättspraxis kan användas till ledning i frågan om huruvida konkursundantaget ska vara tillämpligt på rekonstruktion genom konkurs. Här bör också nämnas att i Kommissionens direktivförslag finns ett uttryckligt undantag från verksamhetsövergångsreglerna.Erfarenheten från Nederländerna talar för att ett sådant undantag är en nyckel till framgång. Syftet med artikeln är att undersöka om konkursundantaget i verksamhetsövergångsreglerna är tillämpligt på vad som här benämns rekonstruktion genom konkurs. 

I AD 2022 nr 26 prövade Arbetsdomstolen (AD) om en lönefordran skulle omfattas av ett offentligt ackord eller inte. AD kom fram till att det räckte att överhuvudtaget ha arbetat efter den kritiska tidpunkten för att alla lönefordringar som belöpt på tiden efter samma tidpunkt skulle bli ackordsfria. Det gick mot praxis från såväl AD som Högsta domstolen (HD) och riskerade att ha stora negativa följder för både rekonstruktion och konkurs i och med att det kollapsade distinktionen mellan att rekonstruktionsgäldenären ingår nytt avtal och förfogar över en prestation efter kritisk tidpunkt. HD har nu återupprättat systemet genom att domstolen beviljade resning av AD 2022 nr 26 i ”Emmabodas resningsansökan”. 

Over the last two decades, Sweden has suffered from a number of large mining businesses going bankrupt. An example is the Blaiken mine, where Scanmining, in 2000, got a permit to mine zinc, lead, and gold. Six years later, the mining started. The company was declared bankrupt after just sixteen months. Lappland Goldminers bought the mine but did not even manage to begin mining before it was declared bankrupt. The companies have left behind large open pits and thousands of tonnes of mine waste with no plan to deal with it. Instead, water has continued to flow through the mine area, leaking high levels of zinc into a nearby lake – causing severe environmental damage. The Blaiken mine is, unfortunately, not a one-of-a-kind case. According to the Swedish Environmental Protection Agency, as many as 324 contaminated mining sites in Sweden are classified as “very high or high risk” to human health and the environment.

There is an extensive set of regulations on mining, both on the EU and national level. Operators of mines shall take measures necessary to prevent environmental damage. If damage nevertheless occurs, operators are obliged to remedy it according to the Swedish Environmental Act, which, in part, is an implementation of the Environmental Liability Directive. The directive and the European Union’s environmental policy are based on the principle that the polluter should pay. However, in the vast majority of cases, such as Blaiken, there is no money left in the businesses to mitigate environmental harm and remedy environmental damage. The polluter cannot pay, which short-circuits the environmental liability system. You could say that the environment has gone bankrupt.

This article aims to explore and propose solutions that ensure that the polluter can pay, even if it goes bankrupt. We will use the Swedish mining industry and its regulation, which is mainly based on EU law, as a case study. We will start by providing an environmental background to identify typical environmental actions that require funding to prevent environmental hazards and to remediate the environment in case a mining company goes bankrupt. In this section, we will also delve into the polluter pays principle to explore how the polluter can, in principle, pay, even if it goes bankrupt. Then, we will explore solutions, focusing on priority, insurance, and security. While doing that, we will dip into Norwegian, Canadian, and American regulations as well as recommendations from the World Bank and Intergovernmental Forum on Mining, Minerals, Metals and Sustainable Developments (IGF).