Artikeln ger en teologisk och ideologisk bakgrund till Hugo Odebergs klassiska studie "Fariseism och kristendom" och ifrågasätter den gängse uppfattningen om studien som en epokgörande uppgörelse med fördomar om fariséerna. Tesen drivs att Odeberg har en protestantisk förförståelse i sin bedömning av judisk fromhet.