Bakgrund: Hos människan kan negativa upplevelser tidigt i livet bidra till utveckling av psykiatriska sjukdomar, vilket är svårt att studera i kliniska studier. Djurexperimentella studier på råtta har visat sig vara användbara, där tidiga upplevelser i livet kan studeras med modellen ”maternal separation” (MS). MS-modellerna delas in i kortare separationer av kullen från mamman som markör för en trygg uppväxtmiljö, medan längre separationer speglar en otrygg uppväxtmiljö. Vid stressrespons ger HPA-axeln (hypothalamic-pituitary-adrenal axis) en negativ feedback som startar med att CRH (corticotropin releasing hormone) frisätts, vilket leder till en frisättning av ACTH (adrenocorticotropin hormone). Detta hormon stimulerar tillverkningen av kortikosteron hos råtta. Hantering av hanråttungar i tidig ålder har visats ge en hyporesponsiv HPA-axel, medan längre separationer bidragit till en hyperresponsiv HPA-axel jämfört med icke-hanterade. Syfte: Att jämföra skillnaderna i uppväxtmiljö för honor från två olika leverantörer i mätning av stressrespons och lekbeteende i ungdomsåldern samt undersöka om det finns specifika skillnader mellan de olika MS-grupperna och en vanlig kontrollgrupp (”animal facility rearing”). Material och metoder: Råttkullar från två olika leverantörer separerades från mammorna enligt olika MS-protokoll. I motsvarande unga tonåren exponerades honorna för en lättare stress och serumnivåer av kortikosteron analyserades. Slutligen registrerades deras lekbeteende i en lekarena. Resultat: Inga signifikanta skillnader mellan de olika MS-gruppperna uppvisades i varken kortikosteronsvar eller lekbeteende. Slutsats: Resultaten tyder på att honor är motståndskraftiga mot yttre faktorer då olika uppväxtmiljöer inte visat sig ha någon inverkan på varken stressrespons eller lekbeteende.