År 1949 instiftades lärarundantaget, en lag som gjorde gällande att forskare och lärare vid universitet hade rätt att ta patent på uppfinningar från deras forskning. Det blev därmed ett undantag från den patentlagstiftning som arbetades fram under 1940-talet och gav arbetsgivare, offentliga såväl som privata, rätten till uppfinningar uppkomna genom den anställdas arbete. I och med 1990-talets forskningspolitiska reformer blev lärarundantaget omdiskuterat och dess kritiker menar att det inte går att kombinera med målsättningen att universitet ska vara "entreprenöriella" och innovationsdrivande. I mitt arbete undersöker jag synen på universitetsforskning då lärarundantaget tillkom genom att studera de utredningar som gjordes kring frågan under 1940-talet, då en rad satsningar på industriellt inriktad forskning lade grunderna för den moderna svenska forskningspolitiken. I detta bidrag lyfter jag fram vetenskapens och politikens företrädare och deras olika uppfattningar om akademisk forskning. Till mina slutsatser hör att formuleringen av lärarundantaget kan härledas till en akademisk-vetenskaplig moralekonomi som inte tillät att forskning vid universitet likställdes med industriellt utvecklingsarbete eller andra former av lönearbete. Den akademisk-vetenskapliga moralekonomin stod i olika avseenden i konflikt med det politiska gränsdragningsarbete genom vilket juridisk expertis försökte definiera universitetsforskningens formella status och praktiska samhällsroll.