Logotyp: till Uppsala universitets webbplats

Företag har ekonomiska incitament att göra redovisningsval som minskar beskattningen. För att redovisningsval ska få genomslag vid beskattningen krävs det att redovisningen är förenlig med god redovisningssed. I sista hand är det domstolarna som fastställer begreppets innebörd. Denna uppsats syftar därför till att utröna mönster i hur begreppet god redovisningssed har behandlats i HFD:s praxis. Genom en kvalitativ rättsfallsstudie studeras hur begreppet har behandlats i åtta rättsfall avseende de för redovisningsval särskilt attraktiva redovisningsposterna avskrivningar, nedskrivningar och avsättningar.

Rättsfallsstudien visar att HFD ger de kompletterande normgivarna ett avgörande inflytande i fråga om att fastställa innebörden av god redovisningssed. Av de yttranden som HFD inhämtat från de kompletterande normgivarna framgår att dessa fäster särskild vikt vid de underliggande omständigheterna och verifierbarheten av den valda beräkningsmodellen. Redovisande företag kan hämta ledning i dessa faktorer för att öka sannolikheten att deras redovisningsval anses förenliga med god redovisningssed och därmed ges genomslag vid beskattningen.