Med utgångspunkt i Margit Abenius (1899-1970) karriär som forskare och sedermera inflytelserik litteraturkritiker berör jag i detta föredrag frågan om genus och forskaridentitet i 1930-talets svenska universitetsmiljö. Hur uppfattade en kvinnlig humanistisk forskare sig själv som medlem i ett vetenskapssamfund där en implicit manlig norm genomsyrade de humanistiska ämnenas kanonbildning? Hur kunde manligt mentorskap påverka en kvinnlig forskares karriärstrategier och hennes självbild?
Margit Abenius disputerade 1931 i nordiska språk i Uppsala men valde sedan en karriär utanför akademin. Detta yrkesval kan ses som en resa (eller en pendling) mellan två delvis skilda fält: det akademiska å ena sidan och det finkulturella å det andra. Abenius val är i detta avseende representativt för många bland den tidens disputerade kvinnor. Här studeras hon även ur ett intersektionellt perspektiv där jag visar hur kön och klass samverkade vid formeringen av en kvinnlig forskares självuppfattning och yrkesval.