Försäkring får enligt svensk rörelselagstiftning endast utfärdas av den som har koncession för försäkringsrörelse. I lagen regleras endast den offentligrättsliga sidan av att försäkring utfärdas utan att tillstånd förelegat. I artikeln diskuteras hur ett påstående om försäkringsavtalets civilrättsliga ogiltighet bör bedömas när koncession saknas. En ändamålsanalys av koncessionskravet visar att starka skäl talar för att sådana avtal bör kunna förklaras ogiltiga med stöd av den allmänna läran om avtals ogiltighet, även om undantag är tänkbara.