Ola Svensson har skrivit en doktorsavhandling med titeln Viljeförklaringen och dess innehåll: Om avtalsrättslig begreppsbildning och systematik. Hans syfte är att bestämma begreppen "viljeförklaring" och "viljeförklarings innehåll" på ett för svensk förmögenhetsrätt lämpligt sätt. Han tänker sig att en person förklarar sin vilja, dvs. avger en viljeförklaring om, och endast om, han ser till att motparten har fog att sluta sig till att han har denna vilja. Vad beträffar viljeförklaringens innehåll hävdar Svensson att detta enligt huvudregeln bör utgöras av vad motparten har fog att uppfatta som den förklarandes vilja.
Mitt intryck av Svenssons avhandling är positivt. Jag menar dock att kritik kan riktas mot avhandlingen såväl på det metodologiska som på det materiella planet och jag kommer i det följande att ta upp några sådana punkter till diskussion. Vad beträffar menar jag att Svensson, vilket försvårar bedömningen av hans arbete. För det första säger han väldigt lite om vad arbetet syftar till, hur han tänker gå tillväga, om eventuella problem som är förknippade med hans tillvägagångsätt osv. Sålunda förklarar han inte varför vi behöver en analys av viljeförklaringsbegreppet, vad det innebär att explicera ett juridiskt begrepp, vad det innebär att utgå från viljeförklaringsteorin, hur viljeförklaringsbegreppet förhåller sig till rättshandlingsbegreppet metodologi inte lägger ned tillräckligt med energi på att förklara och försvara de val han gör och kompetensbegreppet eller varför avhandlingen hör hemma i den allmänna rättsläran och inte i civilrätten.
Det krävs enligt min mening att frågor som dessa diskuteras i en doktorsavhandling i allmän rättslära - det minsta man kan begära är att författaren ger en kort förklaring till varför han inte säger någonting om dessa frågor. För det andra förklarar han inte varför han bestämmer begreppen "viljeförklaring" och "viljeförklarings innehåll" som han gör, något som påtagligt försvårar läsarens utvärdering av hans förslag.