Präglas den svenska författningshistorien av tydliga brytpunkter, genom vilka en pågående historisk process länkas in i nya och för framtiden bestående banor? I denna uppsats argumenteras i anslutning till den amerikanske rättshistorikern Harold Bermans idéer om rättsliga revolutioner för att så skulle vara fallet. För att kunna beteckna en historisk händelse eller process som en ”brytpunkt” fordras att händelsen dels markerar en tydlig förändring i förhållande till tidigare historiskt skeende, dels blir bestående för framtiden på ett så klart sätt att verkningarna fortfarande är möjliga att se.
Sex sådana brytpunkter diskuteras i denna uppsats, nämligen tillkomsten av skriven konstitution, riksdagen som lagstiftande och beskattande statsmakt, den centrala statsadministrationen, de parlamentariska arbetsformerna, offentlighetsprincipen och tryckfriheten, samt genomtänkt maktbalans med klara uppgiftsbeskrivningar för offentliga organ.
Alla brytpunkterna utmärks av en gemensam struktur, nämligen att inträffa som förhållandevis abrupta brott men sedan övergå i sekellånga implementeringsfaser. Just det sista draget har fått motivera att diskussionen inte förs fram längre än till 1809 Års regeringsform med följdförfattningar, trots så betydelsefulla nyheter som den kommunala självstyrelsens reformering under 1860-talet eller allmänna rösträttens införande under 1900-talets första decennier.