Mycket har skrivits om samhällsvetenskaplig teori och mycket om den faktiska utvecklingen, däremot föga om varför det uppstår en skillnad mellan avsikter och utfall. Den här boken behandlar just den frågan. Författarna menar att mycket av det som går fel i samhället inte beror på illvilja och egenintresse hos politikerna, utan mer på att på att man förbisett tänkbara bieffekter av olika beslut.
Samhället demokratiserades för hundra år sedan men samtidigt undanröjdes, lika tanklöst som paradoxalt, möjligheterna till majoritetsstyre. Kommunerna skulle göras ekonomiskt bärkraftiga men man skapade ett demokratiskt underskott. Statsministerns makt lämnades utan motvikt. Politikerna står valhänta, när arbetskraftsinvandringen efterträtts av en flyktinginvandring. Makten har flyttat från riksdagen till medier och presskonferenser. Vi har kommit med i EU men utan entusiasm. Vi hyllar offentlighetsprincipen men sätter för säkerhets skull allt mindre på papper.
Det är politikernas uppgift att förändra det som anses vara vrångt och orättfärdigt, men passionen för målen måste balanseras av en kylig analys av medlen. Annars sparkar verkligheten bakut.