Att Sverige ska vara “bäst i världen på att utnyttja digitaliseringens möjligheter” är sedan 2011 regeringens övergripande digitaliseringsmål. Regeringens digitaliseringsstrategi från 2016 bryter ner målet i fem delmål, där digital kompetens är det som lyfts först och innehåller största andelen förslag. För att möta näringslivets och offentlig sektors behov måste matchningen av kompetens och behovet av en ökad digitalt kompetent arbetskraft tillgodoses enligt digitaliseringsstrategin. I “Smart industri”, regeringens nyindustrialiseringsstrategi, lyftes digitalisering av industri och ökade kompetensbehov, i regeringens nationella strategi för informations‐ och cybersäkerhet måste Sverige stärka behovet av kompetensförsörjning inom området. Det betonas även i regeringens nationella inriktning för artificiell intelligens från 2018 att om Sverige ska vara ledande i att tillvarata AI:s möjligheter för ökad välfärd och stärkt konkurrenskraft, behöver vi öka andelen personer som har de kunskaper som behövs för att använda och utveckla AI. I OECD:s analys “Going Digital in Sweden” från 2018 av vad Sverige behöver göra för att vara bäst i världen på att utnyttja digitaliseringens möjligheter, konstateras att bristen på digitala specialister och digital spetskompetens är en flaskhals för innovation och tillväxt i Sverige och behovet kommer att öka när digitaliseringen utvecklas och nya teknologier som AI får genomslag. Även Digitaliseringsrådet efterfrågar ett gemensamt agerande från arbetsmarknad, näringsliv och utbildningssektorn för ökad matchning mellan utbud och efterfrågan på digital kompetens samt för ökad jämställdhet i IT‐ branschen. Begreppet digital spetskompetens har flitigt använts i media och rapporter, utan att ha haft en gemensamt överenskommen definition eller betydelse. Denna rapport har analyserat och penetrerat digital spetskompetens för att förstå hur begreppet uppfattas av näringsliv och offentlig sektor, av de som anställer och de som utbildar, av de som själva besitter digital spetskompetens och de som har behov av att anlita sådan. Vi har diskuterat vad utbildning spelar för roll, huruvida det krävs en bred digital förståelse eller djup unik spetskompetens inom ett specifikt område, vad färdigheter har för betydelse, huruvida attityder och värderingar spelar någon roll och huruvida det krävs en konstant vidareutveckling av kunskapen för att kunna sägas besitta digital spetskompetens. Rapportens titel “Digital spetskompetens – den nya renässansmänniskan” är vald för att belysa de många krav och förväntningar som läggs på den digitalt spetskompetente i att vara såväl högutbildad och allmänbildad, vara ansvarstagande, föränderlig och stadigt i vidareutveckling, etc. Vi ser en förväntansbild som visar på komplexiteten att faktiskt kunna definiera begreppet på ett heltäckande sätt. Begreppet renässansmänniska avses inte tolkas maktstrukturellt. Arbetet har genomförts under perioden januari‐april 2020 av undertecknande forskare vid KTH och Uppsala universitet. Förutom huvudförfattarna har även Jeffrey Buckley, postdoktor i teknikvetenskapens lärande, bidragit med sammanställning och analys av litteraturen och rapid reviewprocessen. Vi vill härmed tacka alla som bidragit genom intervjuer, workshops, analyser och diskussioner och framför allt våra uppdragsgivare från UKÄ och Tillväxtverket för stöd och diskussioner under projektets gång. Tack också till Helena Bernald som korrekturläst och bistått med transkribering. För rapporten svarar dock huvudförfattarna.