Uppsatsen har velat synliggöra mariakultens utveckling i bildkonsten och historien alltifrån den första kristna tiden och fram till nutidskonst. De tidigaste motiven är modersfiguren med jesusbarnet i famnen. Den sörjande modern blir ganska snart ett av mariamotiven och under senmedeltiden ses hon ofta som en personifiktion av kyrkan.
Under renässansen genomgick den marianska ikonografin betydande förändringar och orienterade sig mot nya ämnen där Maria ofta avbildas ensam och inte i samband med sin son. Praktiskt taget alla renässanskonstnärer har handskats med Maria i hennes roll som beskyddare och i olika betraktelsesätt av hennes personlighet.
I samband med motreformationen blev det en åtstramning och kontroll av religiösa motiv. Redan från 1700-talet men framför allt på 1800-talet fanns det en växande brist på intresse för religiösa motiv ur konstnärlig synvinkel. Under 1900-talet har katolska kyrkan gjort mycket för att stärka Marias position i kulten, och Maria-uppenbarelserna under 1800- och 1900-talen är enormt betydelsefulla för Mariakultens fortlevnad. Många spännande moderna marianska konstverk har skapats och några har analyserats i denna uppsats.