Denna studie syftar till att utvärdera de långsiktiga effekterna av ett chefsutvecklingsprogram för chefer vid Uppsala universitet. Mer specifikt ämnar studien att undersöka hur goda förutsättningarna är för att cheferna kan sägas ha överfört det de lärt sig från utbildningen till arbetsplatsens kontext. Det vill säga om en transfer av lärdomar har skett. Uppsatsen bygger på Ford och Baldwins transfermodell och mer specifikt forskning kring centrala prediktorer inom Individuella faktorer och Arbetsmiljö som har visat sig ha en positiv påverkan på transfer. Tillvägagångsättet är kvalitativt med tillhörande semistrukturerad intervjustudie av 14 chefer som genomgått chefsutvecklingsprogrammet vid Uppsala Universitet. En tematisk analys av deduktiv och induktiv karaktär genomfördes vilket resulterade i två huvudteman (Individuella faktorer, Arbetsmiljö) och sex underteman (Självförmåga, Rollidentitet, Självmedkänsla, Upplevd nytta, Möjlighet till träning och Socialt stöd). Uppsatsen visar spridda resultat avseende hur goda förutsättningarna är för att en transfer av lärdomar kan sägas ha skett där variationen i chefernas tidigare chefserfarenhet pekas ut som en betydande faktor. Studien visar att förutsättningarna för transfer är goda för tre av sex underteman, men desto tvetydigare för resterande tre underteman. Slutsatsen visar att individuella fall av transfer har skett men att en gemensam konsensus mellan deltagarna saknas. Chefsutvecklingsprogrammets grupphandledningar har pekats ut som den mest betydande faktorn för transfer av lärdomar samtidigt som det i detta tema finns vidare utvecklingspotential i form av fortsatta gruppträffar och chefsnätverk.