Självutlämnande har betraktats som en allmänmänskligt viktig social funktion och även ett viktigt inslag i den terapeutiska processen. Man har också kunnat visa att självutlämnande påverkas av yttre faktorer, så som omgivande miljö. Miljöpsykologin har med flera forskningsfynd visat på de positiva effekterna av naturliga miljöer på till exempel stress. Studiens syfte var att undersöka om självutlämnande ökar i en miljö med inslag av natur jämfört med en typisk inomhusmiljö, och om detta samband i så fall medieras av minskad stress. Trettio deltagare fick läsa upp och besvara självutlämnande frågor med varierande intimitetsgrad antingen i ett växthus eller i ett grupprum på universitetets campus inför en testledare. Självutlämnande mättes dels som svarstiden för varje fråga, dels genom testledaresn bedömningar av svarens kvalitet utifrån ett tidigare skapat skattningssystem. Sinnesstämning mättes före och efter de självutlämnande frågorna. Svarstid ökade med intimitetsgrad, men det fanns inte någon effekt av miljö, eller interaktion mellan miljö och intimitetsgrad. Deltagarna rapporterade, mot förväntan, en större ökning i obehaglig aktivering i växthuset. Denna förändring hade i sin tur en effekt på svarstiden för frågor av medelhög intimitet: ju mindre obehaglig aktivering, desto längre svarstid. Den indirekta effekten av miljö på svarstid över förändring i sinnesstämning bör ses i ljuset av en effekt av miljö på kvaliteten i deltagarnas svar på de självutlämnande frågorna. Svaren på de självutlämnande frågorna hade ett högre medelvärde för specificitet i växthusgruppen än i inomhusgruppen. En tolkning av resultatet är att deltagarna i växthusmiljö inte svarade längre, men med högre grad av specificitet och därför är självutlämnande.