Logo: to the web site of Uppsala University

Utvecklingen av barns förmåga att identifiera emotionella ansiktsuttryck förefaller vara erfarenhetsberoende, och föräldrabeteenden utgör en betydande faktor. Posttraumatiskt stressyndrom hos föräldrar - i synnerhet mödrar - kan få negativa konsekvenser för barns psykosociala välbefinnande, vilket brukar kallas generationsöverföring av trauma. Forskningen på relationen mellan föräldrars posttraumatiska stressyndrom och barns emotionsbetarbetning är dock nästintill obefintlig. Syftet med uppsatsen var att undersöka variationer i barns identifiering av ledsna ansiktsuttryck för att bidra till ökad förståelse av generationsöverföring av trauma inom en flyktingpopulation. Experimentella data inkluderades från 202 barn mellan 6-18 år, samt självskattningsdata från deras mödrar (N=92), som insamlats inom ramarna för en studie av syriska och irakiska flyktingfamiljer bosatta i Turkiet. Resultaten visade att mödrars posttraumatiska stressymptom och bruk av aga predicerade nedsatt förmåga till identifiering av ledsna ansiktuttryck bland deras barn på ett emotionsidentifieringstest. Även barns ålder, mödrars traumaexponering, antal barn i familjen och antal år sedan flykt utgjorde signifikanta bidrag i variansen, men inte kön eller mödrars utbildningsnivå och socioekonomiska status. Slutligen predicerade mödrars PTSS svarsbias för glädje. Våra fynd indikerar att barns emotionsbearbetning, mer specifikt identifiering av ledsenhet, har en roll i generationsöverföringen av trauma inom flyktingfamiljer.