Syftet med studien var att genom en enkätstudie undersöka hur psykologer i Sverige utreder ADHD. Deltagarna var psykologer som utreder ADHD (n = 207), vilka rekryterades via e-mail och Facebook. Vi undersökte huruvida utredning av barn och vuxna skiljer sig åt avseende utredningarnas omfattning, innehåll och vilka instrument som prioriteras. Ingen skillnad gällande utredningars omfattning kunde påvisas. I båda grupper var omfattningen av en genomsnittlig remiss 1-2 instrument, medan omfattningen av en genomsnittlig psykologutredning var 6 instrument. Vi fann skillnader gällande utredningars innehåll och psykologernas prioritering av instrument. I barnremisser förekom begåvningstestning och pedagogiskt utlåtande oftare jämfört med vuxenremisser. Diagnostisk intervju användes oftare av vuxenutredare, medan information från andra än patienten oftare användes av barnutredare. Vi såg att båda grupper främst prioriterade anamnes, men att barnutredare i andra hand prioriterade information från andra, medan vuxenutredare prioriterade diagnostisk intervju. Vidare undersökte vi om det fanns någon koppling mellan utredningarnas omfattning och väntetidens längd. Inget samband påvisades. Vi studerade också sambanden mellan förekomst av tydliga lokala riktlinjer, psykologers grad av frihet, samt psykologers nöjdhet med aktuellt utredningsförfarande. Den genomsnittliga psykologen hade oftast riktlinjer, graden av frihet var hög och hen var för det mesta nöjd med utredningsförfarandet. Vi fann en positiv korrelation mellan förekomst av lokala riktlinjer och psykologens nöjdhet, samt en negativ korrelation mellan förekomst av lokala riktlinjer och psykologens grad av frihet. Inget samband mellan grad av frihet och nöjdhet kunde påvisas. Vi kan konstatera att det fanns skillnader i utredningsförfarande och prioritering, och att de undersökta psykologerna i genomsnitt genomförde utredningar i enlighet med internationella riktlinjer.