Logo: to the web site of Uppsala University

Huvudregeln för fördelning av rättegångskostnader i förvaltningsprocessen är kvittningsprincipen. Detta innebär att varje part står för sina egna kostnader. Det kan innebära att den enskilde väljer bort ombud vilket ökar risken för rättsförlust. 

I Europarätten, och senare även HD:s praxis har avsaknaden av möjligheten att utdöma rättegångskostnader i vissa fall ansetts strida mot rätten till rättvis rättegång i Europakonventionen och Regeringsformen. Någon sådan slutsats har dock inte dragits av förvaltningsdomstolarna. Den här uppsatsen tar sig därför an frågan huruvida det kan anses strida mot Europarättens rätt till rättvis rättegång att förvaltningsdomstolarna inte har möjlighet att utdöma ersättning för rättegångskostnader i de fall kvittningsprincipen gäller. Då en liknande rätt till rättvis rättegång finns i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, och EU-rätten har stort inflytande på förvaltningsrättens område, behandlas även kvittningsprincipens förenlighet med EU:s stadga.