Logo: to the web site of Uppsala University

Antagandet av de 16 nationella miljökvalitetsmålen i Sverige tillsammans med EGs ramdirektiv för vatten (vattendirektivet) medför krav på att säkerställa en god dricksvattenkvalitet och erforderligt skydd för alla vattentäkter med uttag större än 10 m³/dygn, eller som försörjer fler än 50 personer med dricksvatten. För att uppfylla kraven har arbetet med att inrätta vattenskyddsområden intensifierats i Sveriges län och kommuner. Eftersom större kommunala vattentäkter har prioriterats i det arbetet saknar dock många mindre vattentäkter skydd i dagsläget.

Syftet med examensarbetet var att undersöka om någon annan skyddsform än vattenskyddsområden enligt 21-22 §§ miljöbalken (1998:808), MB, kan användas till skydd för enskilda grundvattentäkter i jord med uttag på 10 – 100 m³/dygn. Syftet var vidare att genom intervjuer med länsstyrelser och kommuner ta del av synpunkter och erfarenheter av olika skyddsformer samt om vilket underlag som är rimligt att kräva vid inrättande av skydd för mindre grundvattentäkter. Genom intervjuerna framkom att lokala föreskrifter till skydd för enskilda grundvattentäkter används i flera kommuner. Lokala föreskrifter kan enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd meddelas av kommunen om det behövs för att hindra att olägenhet för människors hälsa uppkommer i en kommun. I vissa kommuner finns lokala föreskrifter som gäller generellt inom hela kommunen, medan andra kommuner har avgränsat områden inom vilka föreskrifterna gäller.

För att undersöka hur skydd genom lokala föreskrifter kan tillämpas granskades tre områden som skyddas med lokala föreskrifter för att bedöma om skyddet är tillräckligt bra utifrån vattentäktens skyddsbehov och de hydrogeologiska förutsättningarna. Vidare har en studie av lagstiftningen genomförts för att försöka klargöra vad som skiljer de båda skyddsformerna vattenskyddsområde respektive lokala föreskrifter åt.

Slutsatsen är att lokala föreskrifter i många fall kan ge ett bra skydd åt enskilda grundvattentäkter med uttag på 10 – 100 m³/dygn, medan större vattentäkter, och sådana som är belägna i grundvattenförekomster som är viktiga för dricksvattenförsörjningen, bör skyddas genom vattenskyddsområden. De lokala föreskrifterna bör kunna innehålla alla de exempel på föreskrifter som finns angivna i Naturvårdsverkets allmänna råd för vattenskyddsområden (NFS 2003:16), så länge som det är motiverat utifrån kraven på försiktighetsmått i de allmänna hänsynsreglerna (2 kap. MB). I många fall är det tillräckligt att använda befintligt underlagsmaterial för att göra en enklare avgränsning av områden som skyddas genom lokala föreskrifter. Exempel på befintligt underlagsmaterial kan vara topografisk information, jordarts- och grundvattenkartor samt information om jordlagerföljder från borrprotokoll.

The adoption of 16 national environmental goals in Sweden as well as The Water Framework Directive, means requirements of ensuring good drinking water quality and necessary protection for all water supplies providing more than 10 m³ a day as an average or serving more than 50 persons with drinking water. In order to fulfill the requirements the work of establishing water protection areas has been intensified by municipalities and regional authorities. Since the work of protecting groundwater so far has been concentrated to public water supplies, most of the private groundwater supplies today lack protection.

This thesis aimed at investigating whether other forms of protection than water protection areas, as is regulated in 21-22 §§ miljöbalken (1998:808), MB, could be used in order to protect private groundwater supplies which provide 10 to 100 m³ of water a day. Further, the thesis aimed at interviewing people who works for regional and local authorities, to get to know their view and experiences of different forms of protection as well as their view of what is an appropriate level of investigations to require when it comes to establishing protection areas for smaller water supplies. Through the interviews it was found that municipal regulations to protect private groundwater supplies are used in several municipalities. Municipal regulations, as is regulated in ”förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd”, might be  adopted by the municipality if necessary to prevent giving rise to inconvenience to  people’s health. In some municipalities there are municipal regulations used in a general way, while in others only for specific defined areas.

In order to investigate how protection by municipal regulations might be applied, three areas, which are protected by municipal regulations, were investigated. The purpose was to evaluate how well the chosen form of protection coincides with the actual need, which depends on the vulnerability and need for groundwater in the specific area. Further a study of the legislation of municipal regulations was performed in order to clarify how this form of protection diverges from the more frequently used water protection areas.

The conclusion made is that municipal regulations in many situations may give necessary protection to groundwater supplies which provide 10 to 100 m³ of water a day, while larger water supplies or if the water supply is located in a body of water which is of importance to drinking water provision, should be protected by water protection areas. The municipal regulations may include all types of regulations that normally is used for water protection areas (21-22 §§ 7 kap. MB), as long as it can be motivated from the precautionary principle (2 kap. MB). In many cases it is sufficient to use available information in order to delimit the areas with municipal regulations.  Examples of available basic data are topographic maps, maps containing soil or groundwater information as well as information of soil layers obtained from bore holes.