Logo: to the web site of Uppsala University

Geovetenskap utgör grunden för bergmaterialproduktionen i många avseenden. Bergmaterialindustrin i Sverige har sen ca 15 år tillbaka börjat anpassa produktionen mot ett minskat användande av naturgrus. Detta är ett resultat av restriktioner i exploateringen av landets rullstensåsar, vilka lokalt utgör viktiga grundvattenförekomster samt betydelsefulla natur- och kulturvärden. Behovet av alternativa ballastmaterial har därav med tiden blivit allt mera påtagligt och det material som idag kan tänkas ersätta naturgruset är framförallt krossat berg. 

Ballasten utgör ca 70-80 % av betongens totala volym. Det råder delade meningar kring huruvida betongindustrin kan övergå till s.k. ”helkross” eller inte. Betong är ett kompositmaterial och en komplex produkt då den innehåller ett flertal delkomponenter som tillsammans måste bilda en hållfast och beständig produkt stark nog att fungera i de flesta byggkonstruktioner med varierande tillämpning såsom vägar, byggnader, broar etc.

De viktigaste egenskaperna hos ballasten är till synes materialets kornform och ytstruktur. En kantig och stänglig kornform har svårt att röra sig i en partikelmassa, något som ytterligare förstärks av en hög friktion mellan partiklarna. Naturgrus är pga. sin glacifluviala genes naturligt bearbetat av vatten och dessutom så har många skadliga komponenter redan sköljts bort. I Sverige kan krossberg med dagens kunskapsläge och ambitioner om minskade cementhalter, inte möjliggöra en total utfasning av naturgruset. Förutsättningarna för ”bra” krossberg varierar geografiskt i landet. Det är finandelen (fin sand < 0,063 mm) som skapar problem då dagens förädlingsmetoder inte ännu kan arbeta med dessa fraktioner. 

Eftersom ballastens kvalité är geologiskt betingad medför en harmonisering av provningsmetoder på EU-nivå vissa problem då variationerna är stora. Istället för att lyfta fram det enskilda materialets goda respektive dåliga egenskaper jämförs idag endast materialens kvalitetsnivåer vilka sinsemellan är dåligt harmoniserade beroende på ursprung och petrografiska parametrar. Provningsmetoderna och dess resultat borde därför kopplas samman med det aktuella materialets specifika egenskaper. Genom att korrelera speciella egenskaper med en given kvalité kunde en rättvisare bedömning ur kvalitetssynpunkt göras och det skulle tydligare kunna framgå vilka faktorer som hindrar en effektiv produktionsoptimering.