Detta examensarbete har utförts med målet att få en överblick om hur flygburna gränsskiktsmätningar utvärderas och analyseras. De mätningar som ligger till grund för arbetet genomfördes över Östersjön i området mellan östgötakusten och Fårö den 5 november 1992.
Eftersom flygplanet färdas genom luften med en hastighet av ca 100 m/s uppstår vissa mättekniska problem, som tex flödesdistorsion kring flygplanskroppen och adiabatisk uppvärmning i samband med temperaturmätning. Detta innebär att alla mätdata måste kalibreras innan de kan utnyttjas för analysen. Denna kalibreringsprocedur utgör en betydande del i utvärderingsarbetet och beskrivs här steg för steg.
Mätningarna utfördes vid konvektiva förhållanden vilka under hösten är vanligt förekommande över havet. Analysen inriktades därför på en studie av det interna konvektiva gränsskiktets egenskaper. Resultaten från analysen jämfördes med olika modeller vilka dock gav en något felaktig beskrivning av förhållandena i detta fall. Modellerna förutsätter ett konstant värmeflöde från ytan vilket är liktydigt med en homogen ytvattentemperatur. Från ytvattentemperaturkartor kunde dock konstateras att vattentemperaturen ökade mer än två grader från kusten och ut mot havet. Detta kan vara en förklaring till den noterade snabba tillväxten av gränsskiktsdjupet på ett avstånd av 60-100 kilometer från kusten i vindriktningen. De flesta modeller är även utvecklade och verifierade för relativt korta avstånd från kusten, dvs något tiotal kilometer, vilket alltså betyder att de kanske inte är användbara på längre avstånd.
Arkivexemplar i Uppsala universitets arkiv