På nordisk mark har få forskare ägnat sig åt kön och sexualitet i Den poetiska Eddan. Den danske Preben Meulengracht Sørensen har forskat om köns och sexualitetens roll i nid, d.v.s. smädelser, medan den svenske Henric Bagerius har undersökt kön och sexualitet i isländska riddarromaner för att belysa sexuella mönster hos aristokratin på senmedeltida Island.Syftet med min uppsats var att ta reda på hur kön och sexualitet ser ut i eddadikten Lokasenna i den fornisländska versionen samt att undersöka hur samma fenomen återges i fem svenska översättningar av Lokasenna. Detta gjorde jag genom att undersöka några ord som är kopplade till kön och sexualitet.För att nå mitt syfte använde jag mig av det kritiskdiskursanalytiska perspektivet och satte diskursen i Lokasenna i ett bredare eddiskt sammanhang genom att använda bitar av diskursen i några andra eddadikter som jämförelse med hjälp av det elektroniska korpusverktyget Korp, vilket underlättade sökandet efter ord i deras sammanhang i en korpus för eddadikter.Resultatet visade att ord för kön och sexualitet i Lokasenna stämmer överens med bilden enligt Henric Bagerius forskningsresultat om riddarromaner; manligheten är idealet även i Den poetiska eddan och kvinnans sexualitet är ett tabu som ger bränsle åt formuleringen av smädelser. Även män som inte är tillräckligt manliga är föraktade och avskydda. Det som omanliga män och okyska kvinnor har gemensamt är att de hotar den homosociala ordningen i samhället.De svenska översättningarna lyckas olika med att återge originalbilden och idévärlden i den fornisländska texten. Det ålderdomliga språket och de egenmyntade orden i de gamla översättningarna försvårar förståelsen av texten och gör den otillgänglig för många moderna läsare, medan den senaste svenska översättningen, nämligen Lars Lönnroths, lyckas i stort sett med ett närmast vardagligt språk både återge originalbetydelsen i den fornisländska texten och sätta diskursen i ett nutida sammanhang.