Logo: to the web site of Uppsala University

Tudor AB har i sin fabrik intill Göta Älv i Nol, norr om Kungälv tillverkat blyackumulatorer sedan början av 1900-talet. Verksamheten har medfört att stora mängder bly spridits till omgivningen via utsläpp till luft och vatten. Indirekt har bly spridits genom att restmaterial ”batterikross” använts som fyllnadsmaterial i och utanför fabriksområdet. Restmaterialet består av bakelit och utgör det hölje som omsluter batterierna och innehåller varierande mängd blyrester.

All öppen hantering av bly upphörde i början av år 2000 då verksamheten lades ner och flyttades utomlands. I och med det blev företaget skyldiga att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning inför saneringen av de förorenade jordmassorna i enlighet med Miljöbalken.

Ett steg i utredningsprocessen har varit att försöka ta reda på i vilken form blyet förekommer i marken, det vill säga om det är lättutlakat eller om det förekommer mer hårt bundet till olika komplex för att därigenom kunna ta ställning till saneringsförfarande och vilken typ av åtgärder som är mest lämpliga i området.

Sammanlagt har ett åttiotal markprover tagits. Provmaterialet har analyserats med avseende på metallhalt samt allmän karaktäristika som organisk halt, pH och konduktivitet. Huvudsakligen har analysmetoden varit sekventiell extraktion. Metoden bygger på att olika vätskor med sjunkande pH tillsätts provmaterialet. Avsikten med analysen har varit att undersöka i vilken form metallen förekommer – vattenlöslig (löst i porvattnet), lättlöslig (adsorberad till ytan av markpartiklar som utbytbara joner), bunden i kristaller av järn- eller manganoxider, eller hårdare bunden i sulfider och silikater. Det mest lättillgängliga blyet som förekommer är det som återfinns löst i porvattnet eller adsorberat vid ytan av partiklar. Mer stabilt är det bly som är bundet till lermineral, järn-, manganoxider eller inkorporerat i sulfider eller silikater. Förutom bly har halter av kadmium, krom, koppar, nickel, mangan, järn och zink analyserats i samtliga prover.

Med kännedom om i vilken utsträckning blyet förmås lakas ut kan ställning tas till vilka åtgärder som är mest fördelaktiga i syftet att förhindra eller begränsa vidare spridning av bly till recipienten som i huvudsak utgörs av Göta Älv. Beslut om vilka åtgärder som är att föredra behandlas dock inte i detta arbete.

Sammanfattningsvis kan utifrån undersökningarna sägas att andelen blyföroreningar i industriområdets marker som är vattenlösliga eller adsorberade, och därmed lättutlakade, är förhållandevis liten. Markerna innehåller till största delen svårurlakade, stabila blyföroreningar såsom järn- eller manganoxider, sulfider eller silikater. Under rådande förhållanden, med avseende på bland annat markens pH-värde, kan man med ledning av den sekventiella extraktionen göra bedömningen att blyet till allra största delen förkommer som stabilt och således inte blir tillgängligt på mycket lång sikt.