Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 20 credits / 30 HE credits
Examensarbetet är en naturgeografisk studie av två bukter med sanddynsområden strax utanför Halmstad i södra Sverige. Syftet är att beskriva dynmorfologin, nu och i ett tidsperspektiv, samt sandmaterialet. Utifrån dessa beskrivningar diskuteras sandens ursprung och vilka faktorer som påverkar dynernas utseende. Det är också intressant att undersöka skillnaderna mellan de två bukterna.
Rapporten börjar med en övergripande beskrivning av området, dess geologi, geografi samt klimat. Sedan följer en teoridel vilken ger en fysikalisk bakgrund och därigenom en möjlighet för den som saknar tidigare kunskaper i ämnet att följa med i resonemanget och förstå hur slutsatserna dras.
Utvecklingen av området under de senaste femtio åren redogörs med hjälp av flygbilder tagna på 40-talet, 70-talet och 90-talet samt resultat av det fältarbetet som genomfördes i maj år 2000. Resultatet är att dynerna i båda bukterna hade den jämnaste formen samt den tätaste vegetationen under 70-talet efter ett intensivt arbete att skydda dynerna, genom bl.a. uppsättning av staket samt planteringar i områden med bar sand. Dynernas tillstånd har förvärrats under senare år, på 90-talet visar flygbilderna mer erosion och mindre vegetation i dynområdena. Denna utveckling skulle kunna ha ett samband med den ökande turismen i området och det mildare klimatet med snöfria vintrar, detta är två teorier vilka diskuteras i rapporten.
Sandens ursprung är undersökt genom insamlade och analyserade sedimentprover, slutsatsen är att det är lokalt och stabilt över tiden. Proverna, tillsammans med en geomorfologisk karta vilken gjorts efter resultaten från fältarbetet, leder till en diskussion av vilka faktorer som är viktiga för dynernas morfologi och uppkomst. De faktorer vilka huvudsakligen diskuteras är vind, vågor, berggrundstopografi, vegetation samt mänsklig påverkan.
Det konstateras slutligen att dynerna är utsatta för slitage och att det finns en risk för erosion i dynryggarna, särskilt i Tylöbukten vilken har en högre besöksfrekvens än Harplingebukten.
2002. , p. 52