När ett barns förälder riskerar utvisning på grund av brott bidrar rättighetsskyddet för barn till en ökad press på domstolen att beakta rättighetsaspekterna. Detta leder i sin tur till att avvägningen mellan barnets bästa och samhällsintresset av att utvisa kriminella utländska medborgare ställs på sin spets. I uppsatsen har visat att varje år utvisas flera hundra utländska medborgare ur Sverige på grund av brottslighet. Trots detta uppmärksammas sällan utvisningsbeslutets konsekvenser för den utländska medborgaren och dennes barn i samtida debatter. Syftet med denna uppsats har därför varit att undersöka och analysera hur avvägningen i valet mellan samhällets intresse och barnets intresse är reglerat och hur avvägningen har tillämpats i praktiken. Utredningen har visat att en utländsk medborgare får utvisas ur Sverige om denna döms för ett brott som kan leda till fängelse. En utländsk medborgare får emellertid utvisas enbart om han eller hon döms för svårare påföljd än böter och att ett av utvisningsskälen är uppfyllt. Det vill säga att om det föreligger en risk för fortsatt brottslighet eller om brottet i det enskilda fallet är så allvarligt att den utländska medborgaren inte bör stanna kvar i landet. Ur det hänseendet har den undersökning som gjorts i uppsatsen visat att regleringen fäster vikt vid det ekonomiska intresset och samhällsintresset av att nya brott inte begås.
Den utredning som har presenterats ovan har också visat att när förutsättningarna för utvisning på grund av brott är uppfyllda ska hänsyn tas till utländska medborgarens anknytning till det svenska samhället. Särskilt ska beaktas om utländska medborgare har barn. Analysen visar tydligt att barn åtnjuter skydd enligt barnkonventionen och UtlL, i form av att barnets bästa ska undersökas och beaktas. Dock finns det inte en definition av barnets bästa, utan vars exakta innehåll bestäms utifrån barnets specifika personliga kontext, situation och behov. Trots detta visar analysen att klargörande omständigheter för bedömningen av barnets bästa i fråga om utvisning kan vara barnets behov av kontakt med sin förälder, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas till följd av utvisning. Likväl omfattar bedömningen av barnets bästa inte bara dessa omständigheter, utan alla tänkbara aspekter av ett barns liv. Förutom detta visar också analysen att barn har, enligt artikel 8 Europakonventionen, rätt till skydd för en nära relation med sin utvisade förälder. I denna uppsats har påpekats att frågan om hur avvägningen mellan samhälles- och barintresset ska göras regleras inte i lag eller förarbeten. Emellertid behandlas frågan i rättspraxis. Av uppsatsens praxisframställning kan dock ett antal saker sägas gällande intresseavvägningen. Till att börja med kan konstateras att intresset av en reglerad invandring är kopplad till allmän ordning och säkerhet. Aspekterna som samhällsintresset rymmer in är brottets art och straffvärde samt omständigheter som talar för återfallsrisk. Det kan dessutom konstateras att rätten har resonerat kring hur kontakten innan domstolsavgörande har varit och hur kontakten kan komma att ändras till följd av utvisningsbeslutet. Däremot har rätten beaktat andra aspekter av barnets bästa, exempelvis barnets hälsa, utveckling, ålder, vikten av att höra barns egna åsikter och beakta barnets vilja samt barnets särskilda behov av omvårdnad i mindre utsträckning. Till följd av att domskälen i en del rättsfall är kortfattade framstår det mindre tydligt vilken vikt som tillmätts respektive intressen i bedömningen. Å andra sidan visar rättsfallen som behandlats att beteendet hos den utvisningshotade föräldern spelar en viktig roll för huruvida barnintresset tillmäts betydelse i intresseavvägningen. Vid en sammanvägning av det sagda finner jag att det saknas en tydlig linje för hur avvägningen mellan dels samhällsintresset och barnintresset faktiskt sker. Detta beror dels på att avvägningen regleras varken i lag eller förarbetena, dels att domskälen är kortfattade att det inte framgår tydligt hur rätten har bedömt. En konsekvens av detta är att det blir svårt att förutse utgången i den helhetsbedömning som domstolen gör vilket leder till att rättstillämpningen blir mindre enhetligt. En annan konsekvens är att när rättsreglerna inte tillämpas förutsebart och effektivt kan den enskilda individens skydd mot godtyckligt ingrepp från staten försvagas. Utifrån rättssäkerhetssynpunkt är det av betydande vikt att sådana avvägningar framgår tydligt av lagtexter eller förarbetena samt att de komplexa bedömningar som ligger till grund för beslutet öppet och ordentligt redovisas. Därför finns det skäl att se över den nuvarande lagstiftningen i syfte att göra rättsläget mer tydlig och rättssäker för framför allt den enskilde individen.