Logo: to the web site of Uppsala University

Medborgerliga fri- och rättigheter har historiskt spelat en högst begränsad roll i svensk rätt. Under 2000-talet har fri- och rättigheter emellertid, till stor del på grund av inkorporeringen av EKMR, fått ökad betydelse. Numera kan överträdelser av EKMR och 2 kap. RF utgöra skadeståndsrättsliga ansvarsgrunder. I denna uppsats undersöks hur den nämnda utvecklingen förhåller sig till en specifik rättighetsbestämmelse i TF och YGL, närmare bestämt repressalieförbudet. I uppsatsen utreds:

1.     Om det finns något behov av att överträdelser av repressalieförbudet kan eller ska kunna utgöra grund för skadestånd,

2.     Om överträdelser av repressalieförbudet kan utgöra grund för skadestånd enligt gällande rätt, och

3.     Om de skäl som lagstiftaren anfört till stöd för att införa ett lagstadgande om skadestånd på grund av överträdelser av 2 kap. RF gör sig gällande också vad gäller överträdelser av repressalieförbudet i TF och YGL.

Rättsutvecklingen rörande skadestånd vid rättighetsöverträdelser har i hög grad skett i rättspraxis och två banbrytande fall utgörs av NJA 2005 s. 462 och NJA 2014 s. 323. I fallen utdömdes skadestånd för första gången direkt på grund av en överträdelse av EKMR respektive 2 kap. RF.

Repressalieförbudet utgör en del av meddelarskyddet och innebär i princip att det allmänna är förbjudet att ingripa mot en enskild som medverkat i grundlagsskyddad media. Förbudet ger uttryck för den enskildes rättighet gentemot det allmänna. I uppsatsen konstateras att det finns ett behov av att överträdelser av repressalieförbudet kan eller ska kunna utgöra grund för skadestånd. Det saknas omedelbart stöd i rättskällorna för att sådana överträdelser skulle kunna utgöra grund för skadestånd enligt gällande rätt. Vid en jämförelse med ovan nämnda NJA 2014 s. 323 framförs att ett relevant argument i sammanhanget är repressalieförbudets (och i förlängningen yttrande- och meddelarfrihetens) betydelse i det demokratiska samhället. Rättsläget måste betraktas som oklart.

Skälen för att införa ett lagstadgande avseende skadestånd vid överträdelser av 2 kap. RF gör sig gällande också vad gäller repressalieförbudet i TF och YGL. Avslutningsvis konstateras att ett rättighetsskydd bör vara förutsebart och enhetligt, och att lagstiftaren bör ta ett helhetsgrepp på ämnet skadestånd vid rättighetsöverträdelser.