Logo: to the web site of Uppsala University

Deenna uppsats bidrar till tidigare forskning om språkbruket angående manlig homosexualitet från 1960-tal till 1990-tal på så vis att denna uppsats har visat påhur homosexuella män genom alla tidsperioder internaliserat skällsord, exempelvis ’’bög’’, och i vissa fall använt ordet med en form av stolthet i refererandet till sig själva. Ett annat sätt som uppsatsen nyanserar tidigare forskning på är resultatet som tyder på att förekomsten av parallella värdesystem angående manlig homosexualitet har existerat. Parallella värdesystem visade sig enbart under tidsperioden 1979–1980, inte för tidsperioden innan eller efter. Detta faktum utgör ett argument för att parallella värdesystem utgör en form av övergångsperiod där nya diskurser börjar ta form och kämpar mot gamla. Tidigare forskning har snarare belyst dominerande diskurser om manlig homosexualitet som mer enformiga och definitiva. Connells teori angav att den hegemoniska maskuliniteten som helhet är outplånlig men att förändringar i dess struktur äratt ta för givet, på grund av den naturliga processen av kulturell förändring som (västerländska) samhällen genomgår. Med Connells teori i åtanke betecknas parallella värdesystem som enförändring i strukturen, men inte en förändring av den totala strukturen. Konkret betyder det, utifrån teorin om hegemonisk maskulinitet, att det alltid kommer existera förhållanden där en typ av maskulinitet erhåller en kulturell dominans varav en eller flera typer av maskulinitet underordnas och marginaliseras av hierarkins regler. 

Överlag är en slutsats att språkbruket för det mesta var negativt under tidsperioden 1968–1969 samt 1979–1980 och nästan enbart positivt under 1997–1998. En annan slutsats är attantaganden, värderingar och diskurser angående manlig homosexualitet tog en liknande tidsmässig utveckling som språkbruket. Antaganden, värderingar och diskurser om att homosexuella män är omoraliska, förvirrade, sjuka och promiskuösa skiftade därav långsamt medtiden mot en tolkning där den homosexuella mannen fick sitt värde och sin integritet mer likställt en heterosexuell man. Det går däremot inte att beteckna det som en total likställning mellan de två. Ett exempel på detta är att ett par noveller under 1997–1998 behandlade manlig otrohet, varav de utsatta kvinnorna trots sin ilska och sorg uttryckte stöd gentemot den manliga homosexualiteten. Det framgick även av uppsatsen att slutet av 1960-talet och 1970-talet dominerades av en diskurs där den manliga homosexualiteten ej fick ett erkännande som en legitim sexualitet, snarare betecknades det som ett tillstånd. Slutet av 1990-talet uppvisade en totalt motsatt diskurs, innebärande att den manliga homosexualiteten betecknades som en riktig sexualitet likt heterosexualiteten. Vidare forskning berörande manlig homosexualitet från slutet av 1960-talet mot slutet av 1990-talet skulle exempelvis kunna behandla den filtreringsprocess somskedde på olika förlag och medier, konkret i vilken mån manlig homosexualitet osynliggjordes på basis av redaktionella val. Ett annat förslag på tidigare forskning är internaliserandet av skällsord och processen som sker när en grupp försöker ta makt och kontroll över ett ord. Även historiskforskning berörande bisexualitetens skildring hade varit intressant i jämförelse med denna uppsats.