Logo: to the web site of Uppsala University

Uppsatsen behandlar 1600-talets känslohistoria, genom studiet av kungligheters och högadels kärlekskonstruktion. Detta görs med hjälp av Gustav II Adolfs och Ebba Brahes kärleksbrev. Frågorna som ställs till breven rör kärleksparets tilltal av varandra, samt deras känsloyttringar och referenser. Undersökningen bygger på William Reddys teori om emotiv, emotionella regimer samt emotionella fristäder, brevmallar från 1600-talet, och tidigare forskning om tidigmoderna äktenskap och högmedeltida riddarideal. Uppsatsen visar att 1600-talet styrdes av en strikt emotionell regim som höll äktenskapets och kärlekens sfärer separata, men att det fanns de som kämpade för dess förening. Uppsatsen pekar på att referenser till hjärtat och tidigare löften om evig trohet, tjänstfullhet och kärlek var viktiga hörnstenar för 1600-talets kärlekskonstruktion. Referenserna återfanns i de standardfraser som användes för att inleda och avsluta brev, såsom "Hjärtans allra käraste fröken" och "Blivandes den stund jag lever, Er trogne och tjänstvillige frände". Sådana formuleringar har tidigare ansetts vara standardfraser i brevsammahang, men uppsatsen visar att fraserna delar emotivens karaktärsdrag. Således argumenterar uppsatsen för att konventionella, standardiserade hälsnings- och avslutningsfraser i just kärleksbrev bör ses som känsloyttringar, med syfte att stärka relationer och intensifiera känslor.