Denna studie syftade till att undersöka om utforskandet i en tidigare obesökt miljö kunde stärka utsläckningen för ett kontextbetingat rädslominne hos människor. Bakgrunden var att det i djurstudier framkommit att utforskandet av en för djuret okänd mlijö kunnat stimulera ett tidsmässigt närliggande inlärt kontextuellt rädslominne till att bli starkare (Moncada et al., 2011: Moncada & Viola, 2007). Linknande effekter har också hittats vid utsläckning av dessa typer av rädslominnen (de Carvalho Myskiw et al., 2013). Den här studien bestod av tre sessioner som genomfördes i VR. Under första sessionen togs deltagarna (n=60) fram och tillbaka mellan två rum. I ett av de två rummen administrerades elstötar vars syfte var att skapa(betinga) en rädslorespons till den kontextuella miljö som rummet utgjorde. Under andra sessionen fick hälften av deltagarna utforska en, för deltagarna, tidigare obesökt VR- miljö. Efter att ha genomfört det skulle alla deltagare ta del av samma förprogrammerade färd i VR som de fått uppleva under den första sessionen. Under denna färd administrerades inga stötar. Detta för att släcka ut den kontextuella rädslan. Den tredje sessionen bestod i att deltagarna tog del av samma förprogrammerade färd i VR som de fått uppleva under andra sessionen. Vad som var annorlunda var att en elstöt administrerades utanför rummen för att pröva återinsättning. Utfallet av testningarna var att kontrollgruppen och experimentgruppen hade samma rädslorespons under tredje sessionen i båda rummen. Då gruppernas rädsloresponser inte signifikant skiljt sig åt fanns inget stöd åt att udforskandet i en tidigare obesökt miljö kunde stärka utsläcningen för ett kontextbetingat rädslominne hos människor.