Coronapandemins framfart resulterade inte enbart i fler covidsjuka i samhället, utan även fler psykiskt sjuka. Syftet med studien var att utreda huruvida nivåer av depressiva symtom var högre efter pandemin i jämförelse med innan samt hur de kognitiva förmågorna psykologisk flexibilitet respektive inflexibilitet relaterades till variationen i depressiva symtom. Det hypotiserades att nivåer av depressiva symtom skulle vara högre under pandemin jämfört med innan och att det skulle finnas samband mellan depressiva symtom och psykologisk flexibilitet respektive inflexibilitet. Den tredje hypotesen kring potentiella unika samband mellan depressiva symtom och psykologisk flexibilitet respektive inflexibilitet var öppen. Frågeställningarna besvarades genom en webb-enkätunderöskning där standardiserade frågeformulär inkluderades som mätverktyg för depressiva symtom och förmåga till psykologisk flexibilitet respektive inflexibilitet. Antal deltagare som slutförde enkäten var 1174 och medelåldern var 47.6 år med en överrepresentation av kvinnor (Kvinnor = 1483, Män = 154, Annat = 6). Genom jämförelse med en studie genomförd föregående pandemin kunde det konstateras att nivåer av depressiva symtom har fördubblats efter pandemin. Pearsons korrelationsanalys kunde även bekräfta att det fanns ett negativt samband mellan psykologisk flexibilitet och depressiva symtom - samt ett positivt samband mellan skalorna psykologisk inflexibilitet och depressiva symtom. Slytligen kunde en multipel regressionsanalys verifiera att det fanns unika samband hos båda prediktorerna, där psykologisk inflexibilitet bidrog till den större delen av variansen i depressiva symtom. Sammanfattningsvis illustrerar erhållna resultat ett praktiskt värde ur ett behandlingsperspektiv såväl som de stora samhällsförändringar pandemin medförde utanför virussjukdomen som sådan.