Logo: to the web site of Uppsala University

Syftet med studien var att undersöka om det finns en positiv korrelation mellan personlighet och inre egenskaper vid attraktion. En korrelationsanalys genomfördes mellan femfaktormodellens fem dimensioner och sex faktorer inom attraktion. Dessa delades upp i känslomässiga aspekter, som benämndes passion och romantik, känslor, humor och tid, samt rationellt tänkande som benämndes bakgrund bildning och karriär samt ekonomi och planering. Hypoteserna grundades på likhetsteorin, således att förväntade betweenden inom respektive personlighetsdimension är i linje med de egenskaper vi attraheras av hos en potentiell partner. Resultaten visade flera signifikanta korrelationer mellan personlighetsdimensionerna och studiens olika attraktionsfaktorer. Dock var korrelationerna relativt svaga. Det resultat som var mest intresseväckande var vänlighet då dimensionen hade en signifikant korrelation med alla känslomässiga faktorer, samt det för samvetsgrannhet då dimensionen hade en signifikant korrelation med alla känslomässiga faktorer, samt det för samvetsgrannhet då dimensionen hade en signifikant korrelation med alla faktorer inom rationellt tänkande. Dessa två dimensioner var de som fick fick mest stöd av hypoteserna, även om resultaten till viss del även talade emot. Öppenhet var den dimension vars resultat fick minst stöd av hypotesen. Sammanfattningsvis bekräftades studiens grundhypotes, att det finns en korrelation mellan personlighet och attraktion. Således att en individs personlighet i någon mån påverkar vad man attraheras av hos en partner. Dock konstaterades det att det behövs mer forskning för att fastställa exakt hur den korrelationen ser ut och kunna dra tillförlitliga slutsatser om orsakssamband.