Något fack passar han inte i, den gode Eli. Han har ofta förpassats till ett fack; gjorts till symbol för motståndet mot planhushållning och efterfrågestimulerande ekonomisk politik. Hans skepticism mot höga skatter och offentliga utgifter (särskilt efter 1932), betoning på frihandel och stabilt penningvärde, gjorde honom som klippt och skuren för den rollen. Den bilden skapades under perioden från det sena 1970-talet och fram till millennieskiftet. Som historiograf vill jag se denna bild av Eli Heckscher mer som ett uttryck för omsvängningen inom svensk nationalekonomi från keynesianism till monetarism och marknadsliberalism, än som ett uttryck för Eli Heckscher. För sina samtida var han något annat och mer sammansatt.