Logo: to the web site of Uppsala University

This study attempts the introduction of a new theoretical framework to the discipline of ancient history, in turn applied to the question of Roman expansion during the republic. The theoretical framework is derived from Nassim Taleb’s notion of skin in the game as a way for systems to adapt to risk through exposure over time. The author proceeds to test this framework against four sets of common explanations for Rome’s rise to dominance over the Mediterranean. Within the thesis a short survey of the skin in the game of Roman consuls is also undertaken, compiled using T.S. Broughton’s The Roman magistrates as a reference. At least from the perspective of participation in battle, the Roman elite seems to have consistently demonstrated a high degree of skin in the game. In conclusion the author finds the attempt to apply the theoretical framework fruitful, the thesis ending with a tentative exploration of ways in which the notion of skin in the game could be used as a starting point for further research.

Denna studie prövar ett nytt teoretiskt ramverk inom den antik-historiska forskningen, i sin tur applicerat på frågan om romersk expansion under republiken. Det teoretiska ramverket härstammar från Nassim Talebs idéer om “skinn i spelet” (skin in the game) som ett sätt för system att anpassa sig till risker genom att utsättas för dem över tid. Författaren prövar teorierna gentemot fyra vanligen framförda förklaringsmodeller för Roms erövring av Medelhavet. I studien sammanställs också en lista på romerska konsulers utsatthet för risker över tid hämtat från T.S. Broughtons referensverk The Roman magistrates. Åtminstone med avseende på militärt deltagande finner författaren att den romerska eliten kontinuerligt tycks ha uppvisat en hög grad av skin in the game. I stort bedöms försöket att pröva det teoretiska ramverket vara fruktbart av författaren, som avslutar med att försiktigt utforska möjligheterna till vidare forskning i samma spår.