Introduktion: Vitamin D hydroxyleras i två steg via lever och njurar till 1,25-dihydroxivitamin D och 24,25-dihydroxivitamin D. 1,25-dihydroxivitamin D är den mest bioaktiva formen av D-vitamin och är huvudansvarig för aktiviteter kopplade till vitaminen. 24,25-dihydroxivitamin D bildas också i hög grad men med mer oklar aktivitet. Den har i allmänhet länge betraktats som inaktiv då resultat för aktivitet inte varit tillräckligt konklusiv för att ange den som bioaktiv.
Syfte: Syftet med litteraturstudien är att undersöka om forskningsresultat som tillkommit det senaste årtiondet gör det möjligt att ange 24,25-dihydroxivitmain D som biologiskt aktiv.
Metod: Systematisk litteraturöversikt där studieresultat som publicerats sedan 2010 på aktiviteten hos 24,25-dihydroxivitamin D samlades in från PubMed databas.
Resultat: 24,25-dihydroxivitamin D kunde bland annat kopplas till lägre risk för frakturer och förbättrad frakturläkning. Den visade tecken på att kunna aktivera nukleära vitamin D-receptorer i osteoblaster och påverka via en effektormolekyl. Behandling gav hämmande effekter på Apo A1-utsöndringen i HepG2- och Caco-2-celler samtidigt som en ökning i uttrycket av flera pro-inflammatoriska proteinkinaser kunde ses i HepG2. I hornhinnepitelceller gav behandling ökad cellmigration och cellproliferation. Vid behandling av möss med bröstcancer sågs även en lägre i tumörtillväxt jämfört med kontrollgrupp.
Slutsats: Nya resultat, som bygger vidare på tidigare fynd för aktivitet och potentiella aktiveringsvägar har upptäckts. Än saknas dock kunskap om exakt hur 24,25-dihydroxivitamin D utövar sin aktivitet. Det går därmed inte att uttala sig om molekylens bioaktivitet som ett faktum då tillräckligt med information fortfarande saknas. Fynden gör området intressant att studera vidare på och det är troligt att man i framtiden, med mer kunskap om dess process kan ange 24,25-dihydroxivitamin D som en aktiv substans och förstå metabolitens fysikaliska roll fullt ut.
2022. , p. 27