Logo: to the web site of Uppsala University

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk metabol sjukdom där kroppen har svårt att upprätthålla en hälsosam koncentration av glukos. Metformin är en biguanid som är förstahandsbehandling i kombination med ändrad livsstil. Enligt Läkemedelsverket är det viktig att identifiera riskfaktorer som påverkar behandlingssvaret av metformin. Startvärde för HbA1c har visats tidigare påverka möjligheten att uppnå behandlingsmålen. 

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka förändringen av HbA1c över tid vid initierad metformin-behandling, med fokus på att identifiera faktorer som påverkar minskning från baslinjen.

Metoder: Litteraturinsamling genomfördes i PubMed med hjälp av inklusions- och exklusionskriterier som resulterade ett urval. Information om faktorer och HbA1c extraherades ur de artiklar som litteraturinsamlingen identifierat som urval. Därefter genomfördes en modellbaserad analys för att få fram 3 parametrar d.v.s. HbA1c0, Eff och t1/2. Slutligen utfördes en korrelationsanalys mellan modellparametrar och faktorerna. 

Resultat: Det har visat att parametern HbA1c0 är statistisk signifikant mot faktorn HbA1c0 och BMI. Även Eff är statistisk signifikant mot faktorn HbA1c0, kön och tidigare behandling med antidiabetikum. Dock är t1/2 inte statistisk signifikant mot någon av undersökta faktorerna. 

Slutsats: HbA1c0 har en påverkan i hur mycket minskning blir till målvärdet. Signifikans mellan HbA1c0 och Eff betyder att deltagarna med lågt HbA1c0 kommer minska mindre än deltagare med högt HbA1c. Högt BMI gav högt HbA1c. Tiden till den nya jämvikten påverkas inte av någon av de undersökta faktorerna.