I ett flertal studier har man undersökt psykoterapeuters upplevelse av att arbeta med tolk. Man har också studerat vilken inverkan det har haft på tolken eftersom denne ofta får ta del av patienternas traumatiska upplevelser i sitt arbete. Ovanligare är att studera patientens upplevelse av att en tredje part, det vill säga tolken, får ta del av dennes berättelse. Denna studie har velat ta reda på mer om hur tolkens medverkan uppfattas av patienten och hur det påverkar upplevelsen av behandling och terapeutallians. Även att ta reda på om avhopp från behandling är vanligare med tolksamverkan är en faktor som studien har velat utforska. Deltagarna i studien består två grupper av patienter som har diagnosticerats med posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och som erhållit behandling med respektive utan tolk. Grupperna a med tolk bestod av 8 individer och gruppen utan tolk bestod av 10. Mätning av behandlingseffekt gjordes med skattningsformuläret Posttraumatic Stressdisorder Checklist (PCL5) (Bondjers, Willebrand, & Arnberg, 2016).Variansanalys med upprepad mätning visade en signifikant huvudeffekt av tid där bägge grupperna hade minskat generellt i PCL-5 skattning från före till efter behandlingen. Däremot erhölls ingen signifikant interaktionseffekt tid x grupp det vill säga ingen skillnad i behandlingseffekt om behandlingen gavs med eller utan tolk. Skattning av terapeutallians med Working Alliance Inventory (WAI-S) (Horvath & Greenberg, 1989) var ganska lika i båda grupperna och ett oberoende t-test visade inte på statistisk signifikant skillnad. Det var nominellt sett fler avhopp i gruppen som fick terapi med hjälp av tolk men skillnad i avhopp har inte signifikansprövats då deltagarantalet var lågt. Det kanske mest intressanta i studien var resultaten på frågan om patienternas upplevelse av terapi med tolk där patienten i fritext med egna ord beskrev sina erfarenheter. Här lyfte flertalet patienter en oro över huruvida tolken höll sin tystnadsplikt.