Detta arbete syftade till att undersöka dels om den grundlagsstadgade objektivitetsprincipen i regeringsformen 1 kap. 9 § kunde komma att frångås när tjänstemän ombads fatta beslut i ett fiktivt fall, dels om skälet till sådant frångående kunde finnas i förklaringen och teorin om Sunk Cost Effect (SCE). Två typer av ”effekter” skapades. Negativ effekt, vilket innebär att en omständighet vid ett första beslutstillfälle i det fiktiva fallet skulle föranleda ett avslagsbeslut. Därefter skulle samma tjänsteman fatta ett nytt beslut där den negativa omständigheten inte längre var aktuell, och där ett beviljande beslut skulle fattas. Positiv effekt fungerade omvänt, där den positiva omständigheten plockats bort i det andra beslutstillfället. Tjänstemännen testades i det andra beslutstillfället på så sätt att de skulle leva upp till objektivitetsprincipen genom att fatta rätt beslut (beviljande i betingelsen negativ effekt, och avslag i positiv effekt) utan att låta sig påverkas av den omständighet som var aktuell blott under det första av de två beslutstillfällena. Samma test gjordes dels för enskild tjänsteman, dels för tjänsteman i grupp. Undersökningen visade inte på något statistiskt signifikant resultat i någon av grupperna.