Logo: to the web site of Uppsala University

Psykisk ohälsa är ett utbrett problem i samhället och tidigare studier har visat att universitetsstudenter är en särskilt utsatt grupp. Trots att flera hjälpinsatser erbjuds studenter som lider av psykisk ohälsa, verkar inte dessa insatser utnyttjas i den utsträckning som skulle önskas, något som särskilt verkar gälla hjälpinsatser i grupp. Forskning har visat att självstigma är förknippat med lägre benägenhet att söka hjälpinsatser för psykisk ohälsa och det finns också indikationer på att självmedkönsla är en viktig variabel i frågan. Föreliggande studie ämnade genom en enkätstudie bland studenter vid Uppsala universitet undersöka om det finns ett samband mellan självstigma kring psykisk ohälsa och benägenhet att söka hjälp i gruppformat, nivå av akademisk prestation eller självmedkänsla, samt eventuella skillnader mellan utbildningsområde och kön. Utifrån svaren (n = 417) kunde inget samband påvisas mellan självstigma kring psykisk ohälsa och benägenhet att söka hjälp i grupp eller nivå av akademisk prestation. Däremot kunde ett medelstort negativt samband påvisas mellan självstigma och självmedkänsla, könsskillnader avseende självmedkänsla och en skillnad i benägenhet att söka hjälp i grupp mellan olika utbildningsområden. Det konstaterades att framtida forskning bör ta hänsyn till pågående eller tidigare erfarenheter av psykisk ohälsa, samt att vidare utvärdering av använda skalor behövs.