Artikelns syfte är att skapa medvetenhet om den tyska idealismens påverkan på didaktiskt tänkande, både när det gäller undervisningsinnehåll och specifikt när undervisningsinnehåll förstås i relation till antropocen. Artikeln är strukturerad så att den belyser de två aspekter som ingår i artikelns titel: kopplingen mellan didaktik och idealism, samt undervisningsobjektets status och antropocen. Den första aspekten rör kopplingen mellan didaktiken och idealismen. Här kommer artikeln påvisa idealismens påverkan på didaktiskt tänkande. Jag argumenterar för att idealismens arv lett till att undervisningsobjektet reduceras till ett undervisningsinnehåll i didaktiskt tänkande. Den andra aspekten rör vikten av att återupptäcka undervisningsinnehållet i antropocen. Det är i relation till antropocen som jag argumenterar för vikten av att göra en åtskillnad mellan undervisningsinnehållet och undervisningsobjektet.