Historieskrivningen om klassisk arkeologi har sällan beaktat utom- eller semivetenskapliga aktörers perspektiv på arkeologiskt material, trots ett historiskt starkt intresse hos en bred publik. Denna uppsats analyserar filologen och skolmannen Julius Centerwalls reseskildring Från Hellas och Levanten (1888) för att särskåda just dessa perspektiv. Inom ramen för antikreception belyser undersökningen Centerwalls upplevelser av antik materialitet och sättet på vilket han förmedlar dessa till sin publik, för att åskådliggöra svenska uppfattningar om den grekiska antiken. Jag argumenterar att gestaltningarna i reseskildringen är pedagogiska praktiker som skapar mening, kunskap och affekt kring antik materialitet. Med en analys av utomvetenskapliga perspektiv på antik materialitet är det möjligt att undersöka hur samspelet mellan antikt och modernt förmedlades till en större, icke-professionell publik.