Det persiska akemeniderriket (550–330 f Kr) kan med rätta kallas historiens första världsvälde eftersom det härskade i tre kontinenter och gav spridning åt verkligt kosmopolitiska ideal som speglades i alltifrån förvaltning, krigsmakt och handelskontakter till religion, arkitektur och konst. Under denna epok träder perserna på allvar in på den historiska scenen och hamnar för första gången i direkt förbindelse med grekerna. Redan under dynastins grundare Kyros den store nådde de persiska arméerna fram till Egeiska havet, men det var under storkungarna Dareios, Xerxes och Artaxerxes som riket upplevde sin glansperiod. Inte minst blev Mindre Asien en ledande knutpunkt för internationell handel och betydande förmedlare av orientalisk kultur, filosofi och vetenskap till Sydeuropa. ”Hur gammal var du när medern kom?” frågade den joniske poeten Xenofanes vid slutet av 500-talets f. Kr. Med denna retoriska fråga ville han understryka att den persiska erövringen av Mindre Asien innebar en vändpunkt, ett avgörande historiskt ögonblick, i grekernas historia. Meder, ett iranskt folkslag, syftar här på någon av Kyros den stores fältmarskalkar, Mazares eller Harpagos, som efter belägringen av Sardes 547 f. Kr. hade till uppgift att kräva ”jord och vatten” (grek. ge kai hydor) av de joniska kuststäderna. Det persiska styret i Mindre Asien varade i drygt 200 år och perioden kännetecknades av ett livligt utbyte mellan olika folk inom en rad områden.