Logo: to the web site of Uppsala University

Syftet med denna studie var att undersöka hur klienter upplever och använder sig av utrymmet i tid och rum mellan psykodynamisk terapi och vardagen. Frågan väcktes mot bakgrund av fynd om hur klienter, vid skiftet från psykodynamisk terapi på plats till distansterapi till följd av Covid-19 pandemin, upplevt detta utrymme gå förlorat samt med anledning av bristande litteratur på området. I studien utforskades också hur terapi upplevs skilt från vardagliga sammanhang, för att bättre förstå fenomenet. Tolv semistrukturerade intervjuer genomfördes med personer med erfarenhet av psykodynamisk eller psykoanalytisk terapi. Genom induktiv tematisk analys genererades fyra övergripande teman: Vardag och terapi är olika men sammanflätatade sammanhang; Övergångarna kring terapin; Mellanområdet: utrymmet i tid och rum mellan terapi och vardag; samt Övergångar, vardag och terapi¹. Utrymmet i tid och rum formuleras som ett "mellanområde" som har en underlättande funktion för det psykologiska förlopp som innebär att lämna vardagens "sätt att vara" och kliva in i terapins "sätt att vara" - övergångarna in och ur terapi. Tidigare fynd om hur vardag och terapi upplevs som skilda sammanhang bekräftas och fördjupas. Studien visar även att övergångarna är viktiga för terapins verkan, men samtidigt inte tillräckligt uppmärksammade. Implikationer av övergångarna i utbildning och klinisk praktik diskuteras, samt ett teoretiskt ramverk för att underlätta för vidare forskning av fenomenet föreslås. 

¹"Mellanområde" och "övergångar" syftar i denna studie inte till Winnicotts teoretisering kring vad som sker mellan det subjektiva och objektiva läget (Winnicott, 1953). I aktuell studie tar begreppen fasta på vad som för klienten sker i anslutning till terapisamtalet - den psykologiska röreslen mellan terapi och vardag - inte en psykologisk rörelse från fantasi till verklignet som Winnicotts teoretisering beskriver.