Syftet med denna förstudie, genomförd i Enköpings kommun, är att utreda politikers, chefstjänstemäns, närbyråkraters och det civila samhällets förmåga att i samverkan formulera och genomföra rådande såväl som nya sociala hållbarhetsåtgärder. Studien bidrar med ett vetenskapligt synsätt på social hållbarhet som belyser styrkor och svagheter i kommunens strävan att bli mer socialt hållbar. Studiens empiriska grund består av sex workshops och enkäter som skickats ut innan genomförandet av dessa. I analysen framgår att kommunens styrkor utgörs av de mycket goda förutsättningarna för att etablera bred samverkan kring de sociala dimensionerna politisk röst, social jämlikhet, jämställdhet, och bostad och boende. Denna del av Enköpings kommuns sociala grund är en vägvisare för samverkanssträvanden i de andra delar av det sociala spektrumet där förutsättningarna att stärka den sociala hållbarheten i nuläget är svagare. Det återstår dock stora utmaningarna för att uppnå ett önskvärt läge på grund av avsaknaden av en övergripande och långsiktig policy. För det första måste beslut fattas om att anta den så kallade Munkmodellen, som i sin tur medför policyändringar som kan förverkliga de rekommenderade samverkansformerna. För det andra, i frånvaron av en nationell policy för social hållbarhet som utgår från Munkmodellen, är det viktigt att alla politiska partier är överens om dess implementering och att policyn består trots eventuella politiska omvälvningar. För det tredje är det viktigt att de ursprungliga sociala hållbarhetsmålen, som ligger till grund för kommunens samhällsplanering och Munkmodellen, också återfinns i förvaltningens slutgiltiga policys.