Det finländska vinterkriget 1939–1940 väckte ett starkt gensvar i Sverige. Hos den rikssvenska befolkningen växte en omfattande Finlandsrörelse fram som ville bistå den finländska krigsinsatsen med såväl materiellt och ekonomiskt stöd som med frivilliga. Beskrivningarna av den finländska arméns bedrifter, förmedlade genom pressen, väckte stor beundran och det gjorde även civilbefolkningens insatser och uthållighet. När det i Sverige våren 1940 bildades tre separata organisationer i syfte att stärka den egna civilbefolkningens inre styrka och ”andliga beredskap” var det så kallade Andliga Befolkningsskyddet i Finland en viktig inspirationskälla.I detta föredrag avser jag presentera hur tre rikssvenska organisationer (Folkberedskapen, Kommittén för Kristen Beredskap och Diakonistyrelsens utskott för den andliga beredskapen) fick information om hur Andliga Befolkningsskyddet i Finland organiserat sig och vilka åtgärder de vidtagit, vilken bild av den finländska verksamheten bland civilbefolkningen som förmedlades till dessa organisationer och vilka element de verksamma aktörerna särskilt tog fasta på i de inledande faserna av att organisera ett liknande arbete i Sverige.Föredraget bygger främst på arkivmaterial hämtat ur Diakonistyrelsens arkiv, Folkberedskapens arkiv inom Statens Informationsstyrelse (båda vid Riksarkivet i Sverige), samt korrespondens och handlingar ur ärkebiskop Erling Eidems arkiv (Uppsala Landsarkiv) och Biskopsmötets arkiv (Svenska kyrkans arkiv i Uppsala). Föredragets innehåll anknyter till mitt avhandlingsprojekt om Svenska kyrkans arbete för andlig beredskap 1939-1945.