Idiopatisk hypersomni (IH) är en ovanlig neurologisk sjukdom med symptom så som överdriven dagtrötthet samt sömn som inte ger återhämtning. Patientgruppen är heterogen och det förekommer svårigheter kring differentialdiagnostiken samt behandling. Denna uppsats första frågeställning undersöker om det förekommer kliniskt relevanta undergrupper hos patienter diagnostiserade med IH. Den andra frågeställningen studerar hur symptomprofilen hos undergrupperna förändras över en längre uppföljningstid (medeltal 34,53 respektive 41,57 månader). Till frågeställning 1 inhämtades data från PolySomnoGrafi, MultipleSleepLantencyTest samt enkäter från 69 deltagare och en tvåstegs-klusteranalys genomfördes. Detta resulterade i två kliniskt relevanta kluster. Ett ”djupsömnskluster” (42 % av deltagarna) som hade signifikant längre tid spenderad i djupsömn, högre sömneffektivitet, kortare vakentid under natten samt kortare tid spenderad i ytlig sömn jämfört med ett mer ytligt sömnkluster (resterande 58 %). Gällande frågeställning 2 återfanns inga signifikant skilda symptomatologiska förändringsmönster över tid mellan dessa två kluster, mätt med subjektiva skattningsformulär. En enskild variabel, initial sömneffektivitet, var den bästa prediktorn för att förutsäga insomnirelaterade problem och depressionsnivå vid långtidsuppföljningen. Slutsatsen från resultatet är att det finns undergrupper inom IH-populationen, men att dessa tycks ha en liknande symptomatisk långtidsprofil mätt med etablerade självskattningsformulär.