Logo: to the web site of Uppsala University

Syftet med denna studie var att undersöka upplevelser och erfarenheter hos personer som diagnostiseras och behandlats för utmattningssyndrom. Fokus låg på att förstå vad som hjälpte deltagarnas arbetsåtergång, vilka riskfaktorer som fanns för återfall samt hur enna kunskap skulle kunna komma att användas för att utveckla bättre stöd. Studien bestod av tio semistrukturerade intervjuer med personer som genomgått multimodal rehabilitering på en specialistmottagning. Utifrån en tematisk analys delades resultatet upp i tre huvudteman: Famlar i Mörkret handlade om svårigheter att få rätt hjälp på grund av ensamhet samt bristande stöd och förståelse. Vem är jag? beskrev reflektioner kring deltagarnas identitet. En hjälpande hand skildrade gruppbehandlingarna, stödet från omgivningen samt hjälpsamma startegier vid arbetsåtergången. Sammanfattningsvis saknades en förståelse för utmattning av omgivningen, vilket var påfrestande då det ledde till brist på hjälp. Deltagarna upplevde även att de behövde brottas med att skilja på vilka de var innan sjukskrivningen och deras nya jag. Gemensamt för deltagarna var även att det fanns ett fint stöd på vägen, främst genom rehabiliteringen där de fick träffa likasinnade. Slutsatserna är att det finns ett starkt behov av fortsatt stöd, vilket borde bestå av både stöd i grupp men även individuellt, detta främst i ett tidigt skede efter återgång till arbetet. Ytterligare behöver utmattningssyndrom bli en erkänd internationell diagnos vilket kan medföra att den empiriska forskningen kring arbetsåtergång och ny sjukskrivning kan utvecklas och bli bättre.