År 1997 slöts ett samarbets- och förhandlingsavtal mellan parterna inom industrin. Den genomsnittliga löneökningen har varit 3 à 3 1/2 procent per år under den första treåriga avtalsperioden under Industriavtalet. Den låga inflationstakten har medfört att reallönerna har vuxit med i genomsnitt 2 1/2–3 procent per år. Samtidigt har industrins kostnadsläge jämfört med konkurrentländerna förbättrats med 2 procent per år. Sysselsättningen inom industrin har ökat med i genomsnitt 1 1/2 procent per år. Viktigt för den nya avtalsperioden är att allt tyder på att Sverige kommer att ha rörlig växelkurs och en trovärdig inflationsnorm de kommande åren. Våra modellkalkyler visar betydelsen av en fortsatt återhållsam nominallöneutveckling för produktions- och sysselsättningsutvecklingen i Sverige. Efterfrågan på arbetskraft kommer emellertid inte längre att kunna öka utan bristsituationer kan komma att uppstå. För att sysselsättningen skall kunna fortsätta att öka krävs insatser för att öka arbetsmarknadens anpassningsförmåga.