uu.seUppsala University Publications
Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Hemarrest som alternativ påföljd för brott: En komparativ studie av svensk och amerikansk rätt
Uppsala University, Disciplinary Domain of Humanities and Social Sciences, Faculty of Law, Department of Law.
2014 (Swedish)Independent thesis Advanced level (professional degree), 20 credits / 30 HE creditsStudent thesis
Abstract [sv]

Fängelsestraffets användning och verkan har under många år diskuterats och ifrågasatts. Flera rapporter och utredningar har visat att fängelsestraff inte alltid får den effekt och påverkan som åsyftats. Själva inlåsningen av den dömde innebär att personen passiveras och isoleras från samhället, vilket bland annat kan leda till oönskade följdeffekter på den dömdes sociala och psykologiska hälsa och utveckling. Dessutom innebär inlåsningen en ökad risk för att den intagne skapar nya kriminella kontakter och utvecklar sin egen kriminella identitet.[1]  Förutom de negativa effekter som fängelsestraffet kan ha på den intagne innebär användandet av fängelsestraffet stora ekonomiska kostnader för samhället. Användandet av fängelsestraffet har även under perioder bidragit till överbeläggningsproblem på kriminalvårdsanstalter och häkten i Sverige.[2] Dessa konsekvenser har lett till att regeringen tillsatt flera utredningar för att undersöka andra påföljder och verkställighetsformer. Lagstiftaren har haft en klar önskan att finna alternativa frivårdspåföljder till fängelsestrafformen, särskilt bärkraftiga alternativ till korta fängelsestraff. Alternativen ska tillgodose de straffrättsliga syftena med fängelse, vedergällning och proportionalitet samt allmän- och individualprevention, samtidigt som negativa följdeffekter begränsas (denna fråga utvecklas närmare i kapitel 2). Det är mot denna bakgrund som bland annat IÖV kommit att införas i Sverige.[3]

 

År 2009 tillsatte regeringen en särskilt utredning (Påföljdsutredningen) som hade till uppgift att granska det svenska påföljdssystemet för både vuxna och unga lagöverträdare och ge förslag på möjliga förändringar. Bland annat hade utredningen till uppgift att analysera och föreslå hur användningen av fängelse kan minska och då särskilt de korta straffen. Utredningen presenterade år 2012 sitt betänkande, SOU 2012:34 (Nya Påföljder), där en mängd problem och brister i dagens system diskuterades samtidigt som nya förslag presenterades gällande hur påföljdssystemet bör ändras och förbättras.[4] Ett av Påföljdsutredningens förslag är att fängelsestraff som är kortare än ett år som huvudregel ska dömas ut villkorligt. Att dömas till villkorligt fängelse innebär att den åtalade döms till fängelse men avtjänar sitt straff utanför kriminalvårdsanstalt om vissa krav är uppfyllda. Ett av dessa villkor är att den dömde sköter sig och inte begår något brott under en viss prövotid. För att villkorligt fängelse ska ses som tillräckligt ingripande ska dessutom alltid en tilläggssanktion förenas med påföljden. Det betyder att den dömde även måste fullgöra den tilläggssanktion som förenats med det villkorliga fängelsestraffet. Beroende på hur allvarligt brottet är och om det är fråga om återfall, kan olika tilläggssanktioner användas såsom dagsböter, samhällstjänst, övervakning och kontroll eller hemarrest. Ett straffvärde som motsvarar ett längre fängelsestraff ska således innebära att en mer ingripande tilläggssanktion väljs. Den mest ingripande tilläggssanktionen är enligt utredningens förslag hemarrest (möjligen undantaget kontraktsvård).[5] Hemarrest innebär att den dömde är förbjuden att lämna sitt hem annat än under vissa villkor.[6] Ordet hemarrest är ett nytt uttryck som inte tidigare använts i Sverige men förslaget motsvarar i princip den reglering som idag finns i form av IÖV. Till skillnad från IÖV, som utgör en verkställighetsform, ska emellertid hemarrest enligt Påföljdsutredningens förslag ses som en självständig tilläggssanktion som domstolen beslutar om.[7]

 

Hemarrest, både som självständig påföljdsform och verkställighetsform, används i flera andra länder runt om i världen, såsom i USA. I exempelvis delstaten Kalifornien kan den dömde få delta i home detention-program istället för att avtjäna sitt straff på en kriminalvårdsanstalt.[8] Home detention-program började användas i Kalifornien som ett alternativ till fängelsestraffet redan i slutet på 1980-talet. Bakgrunden härtill var ett växande problem med överbeläggning på de kaliforniska fängelserna som resulterade i höga ekonomiska kostnader och bristande säkerhet.[9] Emellertid var det först år 2011, efter det att USA:s federala högsta domstol (eng: the U.S. Supreme Court) fastslagit att delstaten brutit mot den amerikanska grundlagen och omedelbart måste reducera antalet fångar i fängelserna (ca 46 000 intagna), som detta påföljdsalternativ särskilt började utnyttjas.[10] Resultatet blev att Kalifornien samma år antog lagförslaget A.B.109 för att utvidga tillämpningsområdet för home detention och därigenom underlätta för frivårdsmyndigheterna att använda detta sanktionsalternativ.[11] Antalet dömda som placeras i home detention har därför ökat.[12]

 

Regleringen om home detention skiljer sig dock på flera sätt från det idag gällande systemet i Sverige (IÖV) och även det förslag om hemarrest som presenterades i SOU 2012:34. Det är mot denna bakgrund av intresse att granska och jämföra det system som idag finns i Sverige gällande IÖV och förslaget som Påföljdsutredningen presenterade om hemarrest med det system som används i Kalifornien (home detention). Resultatet av jämförelsen kommer sedan att användas för att analysera huruvida förslaget som lades fram i SOU 2012:34 om hemarrest som tilläggssanktion kan modifieras, förbättras eller eventuellt kritiseras.

[1] Se exempelvis prop. 2004/05:34 s. 30, prop. 1993/94:184 s. 10 f., Brå 2000:20 s. 40, Brå 1999:4 s. 13 och Brå 1977:7 s. 213 ff.

[2] Se exempelvis prop. 1995/96:156 s. 31 ff., prop. 1993/94:184 s. 10 f. och Brå 1999:4 s. 13 och 43 f. Statistik över fängelsekostnader och antalet intaget på anstalter och häkten finns att hämta på Kriminalvårdens hemsida (http://www.kriminalvarden.se) eller Brå:s hemsida (http://www.bra.se), besökt den 3 november 2013.

[3] Se exempelvis prop. 2004/05:34 s. 12 och 30, prop. 1993/94:184 s. 10 ff., prop. 1987/88:120 s. 32 ff., SOU 1995:91 del 2 s. 15, 19-20, 42-43, 59-71 och 91-92, Brå 1977:7 s. 307-313 samt Brå 1999:4 s. 10 och 13. Straffets syfte och effekter beskrivs mer utförligt i kapitel 2.

[4] Se exempelvis dir. 2009:60 s. 1 ff. och SOU 2012:34 I s. 4, 15 ff. och 455 ff.

[5] Se FBrB 27 kap. 1-7 §§ samt 31 kap. 1-3 §§. Se även exempelvis SOU 2012:34 I s. 18 ff., 196 ff. och 244 samt II s. 177 ff. och 214.

[6] Se FBrB 27 kap. 5 §.

[7] Se exempelvis SOU 2012:34 I s. 195.

[8] Se PCC §§ 1203.016-1203.017.

[9] Se kalifornisk lag 1986, c. 1500, sec. 1 som införde home detention i PCC § 1203.015. Denna paragraf är idag upphävd och ersatt av PCC § 1203.016. Se även kalifornisk lag 1988, c. 1603 (A.B.3686), sec 1-3 (the Mojonnier-Ayala Electronic Home Detention Act of 1988), kalifornisk lag 2007, c. 252 (S.B.959), sec. 1-2 och West’s Annotated California Codes s. 111. Jämför SOU 1995:91 del 2 s. 275-281.

[10] Se Brown v. Plata et al, 131 S. Ct. 1910 (2011). Fallet utgjorde från början två olika mål som sedan kumulerades efter att Kaliforniens guvernör överklagat domarna från den federala hovrätten över nionde distriktet (eng: the United States Court of Appeals for the Ninth Circuit), se Plata v. Schwarzenegger no. 3:01-cv-01351-TEH (N.D. Cal.) (2010) och Coleman v. Schwarzenegger no. 2:90-cv-00520-LKK-JFM (E.D. Cal.) (2010). Domstolen fastslog att överbeläggningen i fängelserna har resulterat i grym och omänsklig bestraffning av fångar, vilket strider mot grundlagen (8th amendment of the U.S. Constitution) och att Kalifornien därför omedelbar måste vidta åtgärder, s. 1918 f., 1923, 1928 och 1947.

[11] Se PCC § 1203.016(a) och kaliforniska lag 2011, c. 15 (A.B.109), sec. 454 (Public safety realignment Act of 2011). Se även West’s Annotated California Codes s. 111 och Ducart s. 483 f. och 494 f.

[12] För statistik se avsnitt 5.3 och http://www.bjs.gov/content/pub/pdf/jim12st.pdf, besökt den 13 december 2013.

Place, publisher, year, edition, pages
2014. , 94 p.
Keyword [sv]
alternativa påföljder, hemarrest, IÖV, fängelsestraff
National Category
Law (excluding Law and Society)
Identifiers
URN: urn:nbn:se:uu:diva-216079OAI: oai:DiVA.org:uu-216079DiVA: diva2:688851
Educational program
Law Programme
Supervisors
Examiners
Available from: 2014-03-05 Created: 2014-01-17 Last updated: 2014-03-05Bibliographically approved

Open Access in DiVA

No full text

By organisation
Department of Law
Law (excluding Law and Society)

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetric score

urn-nbn
Total: 515 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf