uu.seUppsala University Publications
Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Utbrändhet ur tre perspektiv
Uppsala University, Disciplinary Domain of Humanities and Social Sciences, Faculty of Educational Sciences, Department of Education.
2015 (Swedish)Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
Abstract [sv]

Det har nu gått nästan 15 år sedan denna uppsats skrevs. Uppsatsen skrevs i en tid då utbrändhet debatterades flitigt i media och där utbrändhet nästintill framställdes som 1990-talets stora folksjukdom. Även om utbrändhet inte diskuteras lika mycket i media idag som tidigare, så är det fortfarande ett högaktuellt ämne. Så sent som i april detta år presenterade Försäkringskassan (2015) nya siffror som visade att den psykiska ohälsan ökar varav den stressrelaterade ohälsan ökar mest. På bara två år har antalet stressrelaterade sjukskrivningar ökat med 73 procent. En liknande utveckling kan antas i stora delar av västvärlden. Utbrändhet (eller eng. ”burnout”) kan tänkas stå för en relativt stor andel av den stressrelaterade ohälsan. Utvecklingen är oroande och även kostsam för individ, företag och samhälle.Det är mer än 40 år sedan utbrändhet beskrevs för första gången i vetenskapliga sammanhang. Mycket forskning har bedrivits om utbrändhet och annan närliggande ohälsa sedan dess, såväl i Sverige som i övriga västvärlden. Antalet vetenskapliga artiklar och böcker kring ämnet är omfattande och sedan denna uppsats skrevs har ytterligare en uppsjö nya studier och forskningsartiklar på området publicerats. Vad har då hänt på forskningsfronten under de senaste åren? Att få en samlad bild av kunskapsläget är inte en alldeles enkel uppgift. Detta beror till viss del på att en stor del av den forskning som relaterar till utbrändhet återfinns inom stress- och depressionsrelaterad forskning där det inte alltid går att särskilja utbrändhet från närliggande psykiska tillstånd. Det beror också på att det än idag inte finns någon gemensam och entydig definition av utbrändhet som begrepp och fenomen, vilket i sig för med sig att forskare tenderar att relatera till olika saker när de diskuterar utbrändhet. Detta gör det också svårt att jämföra olika studier med varandra och att dra slutsatser utifrån dessa. Den definition som flest forskare har valt att ansluta sig till, och som än i dag är den mest vedertagna, är den som Maslach m fl (1982; 1993; 1996; 2003) har utvecklat och som även presenteras i föreliggande uppsats. Enligt denna definition betraktas utbrändhet som ett syndrom som omfattar tre dimensioner: emotionell utmattning, distansering/depersonalisering (cynism) samt reducerad prestationsförmåga i relation till individens arbete. Men vid sidan av Maslachs definition av utbrändhet har begreppet således operationaliserats och tolkats på en mängd andra sätt av forskare under årens lopp. En del forskare beskriver utbrändhet som ett tillstånd som kännetecknas av negativa symtom och som har föregåtts av en långdragen och successiv process medan andra forskare relaterar till själva processen i sig där symptomen kan skilja sig åt under olika skeden under förloppet (Socialstyrelsen 2003). Listan av symtom som förts fram i såväl mer noggranna empiriska studier som mindre kontrollerade observationer kan göras lång och består av såväl motivationella, emotionella, kognitiva, beteendemässiga som somatiska symtom. Utöver den gedigna floran av symtom kan beskrivningen av bakomliggande problematik därtill se mycket olika ut.Under årens lopp har en hel del av forskningen om utbrändhet försökt att bringa klarhet i orsakerna till utbrändhet. Framförallt har olika individ- och arbetsrelaterade faktorer lyfts fram som betydelsefulla. En förändring i synen på arbetsrelaterade faktorer har skett med åren från att initialt ha förknippats med enbart människovårdande och andra serviceyrken till att, framförallt under 2000-talet, alltmer inkludera även andra typer av yrken (Morse et al 2012). Intressant är också att notera hur forskares sätt att angripa fenomenet bidragit till begreppsbildningen av utbrändhet. Det faktum att majoriteten forskare har valt att utgå från Maslachs definition och använda tillhörande mätskala (MBI) har fört med sig att forskarna i hög grad tenderar att betrakta utbrändhet som något arbetsrelaterat (Söderström, 2012). MBI utgår nämligen från frågor om arbetssituationen vilket i praktiken innebär att det inte går att mäta utbrändhet för personer som inte har något arbete. Men under senare år har forskning (t.ex. Hallsten, 2002; Åsberg m fl, 2005; 2012) även lyft fram att utbrändhet i sig inte nödvändigtvis behöver vara ett fenomen som förknippas med en individs arbete samt att det inte finns något skäl att anta att just den arbetsrelaterade stressen skulle föranleda en specifik symtombild som skiljer sig från andra typer av långvarig stress (t.ex. relationsproblem, sjukdom hos anhöriga, arbetslöshet). I en del sammanhang har det också spekulerats i att orsakerna till utbrändhet står att finna i samhällsutvecklingen i stort och inte på enskilda arbetsplatser. De vetenskapliga beläggen för detta är dock knapphändiga och behöver backas upp av ytterligare evidens (van Echtelt, 2014).Oavsett var bakomliggande orsaker till utbrändhet går att finna är forskarna eniga om att utbrändhet beskriver en komplexitet där många faktorer väger samman. Forskarna verkar också vara relativt eniga om att det på ett eller annat sätt handlar om en längre tids obalans mellan krav på individen och de resurser individen har till förfogande för att möta dessa. Vad dessa krav och resurser kan bestå i varierar dock och en mängd olika förhållanden har belysts i forskningssammanhang. Hur individen förhåller sig och anpassar sig till dessa omständigheter inverkar i sin tur hur på individen kommer att reagera och påverkas av dem samt huruvida individen riskerar att bli utbränd. Exakt hur och i vilken utsträckning olika mekanismer bidrar och samvarierar till uppkomsten av utbrändhet är dock fortfarande relativt oklart.Att förstå de bakomliggande orsakerna till utbrändhet, dess symtom och förlopp är en förutsättning för att förstå hur man på bästa sätt ska komma tillrätta med problemet, såväl i förebyggande som behandlande syfte. De mångfacetterade synsätten att betrakta utbrändhet som ett tillstånd eller som en kontinuerlig process, de olika symtombilderna och varierande orsaksförhållandena, avspeglas även i föreslagna interventioner till utbrändhet. Under årens lopp har en ansenlig mängd medicinska, alternativmedicinska och psykologiska interventioner föreslagits. Även arbetslivsinriktad rehabilitering med exempelvis arbetsträning, ändrade arbetsuppgifter eller anpassningar på arbetsplatsen har föreslagits, så även interventioner på organisationsnivå.Senare års forskning har till stor del handlat om hur individen kan ta sig tillbaka från utbrändhet samt hur man kan förebygga utbrändhet. Gemensamt för mycket av forskningens slutsatser är dock att det inte finns någon enkel lösning utan att behandling av personer med utbrändhet är komplicerad och kan ta mycket lång tid, ibland upp till flera år. Forskningen om olika interventioner dras, liksom tidigare, dock med en del svårigheter och utmaningar. För det första försvåras forskningen av att det inte finns någon vedertagen definition eller diagnos av utbrändhet, vilket gör att forskningen avseende effektiva behandlingsmetoder begränsas då de inte utgår från någon samstämmig diagnos eller teoretisk definition. Det blir då svårt att exempelvis jämföra skillnader i effekt för studier som undersöker mer eller mindre likvärdiga interventioner. För det andra är det svårt att få till randomiserade studier, inte minst av etiska skäl, vilket minskar möjligheten att dra slutsatser om vilka behandlingsmetoder som är effektiva och att skatta olika interventioners effektstorlek. För det tredje har forskningen en utmaning i att utvärdera interventioners mer långsiktiga effekter där fler longitudinella studier behövs. Sammanfattningsvis kan sägas att det idag behövs mera evidensbaserad forskning om återhämtningsprocessen samt framtida interventioner i såväl förebyggande som åtgärdande syfte.Avslutningsvis kan vi nog konstatera att utbrändhet är ett komplext fenomen som har intresserat många forskare under många år och som rimligen bör vara ett ämne för fortsatta studier under lång tid framöver. Mycket av den framtida forskningen skulle tjäna på en mer enhetlig begreppsapparat runt utbrändhet för att forskare på ett så transparent och tydligt sätt som möjligt ska kunna veta när de relaterar till samma saker respektive olika saker. Eller så kanske fenomenet så komplext att någon konsensus aldrig kommer att nås med begreppet utbrändhet.

Place, publisher, year, edition, pages
2015.
National Category
Pedagogy
Identifiers
URN: urn:nbn:se:uu:diva-256596OAI: oai:DiVA.org:uu-256596DiVA: diva2:825899
Supervisors
Examiners
Available from: 2015-06-25 Created: 2015-06-24 Last updated: 2015-06-25Bibliographically approved

Open Access in DiVA

No full text

By organisation
Department of Education
Pedagogy

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetric score

urn-nbn
Total: 483 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf