Dofter och ljud kan inte sällan uppfylla andra funktioner än varumärkesfunktionen såsom att göra en vara mer attraktiv eller ändamålsenlig, vilket medför svårigheter att uppfylla kravet på särskiljningsförmåga. Bristande särskiljningsförmåga kan läka genom märkesanvändning vilket kan leda till förvärvad särskiljningsförmåga. Eftersom varumärkesskydd inte har någon tidsbegränsning är det betydelsefullt ur ett konkurrensperspektiv att upprätthålla frihållningsbehovet och skilja på bristande särskiljningsförmåga som kan läka och frihållningsbehov som förhindrar monopolisering oberoende av inarbetning.
Ljudmärken har sedan länge tillerkänts varumärkesskydd till skillnad från doftmärken där endast en ansökan har beviljats registrering med anledning av svårigheten att uppnå kravet på grafisk återgivning. Ett alternativ till registrering är skydd genom inarbetning, vilket bör kunna uppnås även för doftmärken om särskiljningsförmågan och frihållningsbehovet bemästras. Skydd genom registrering är emellertid mer fördelaktigt för näringsidkare ur ett ekonomiskt perspektiv. Effekten av slopandet av kravet på grafisk återgivning är beroende av vilka tekniker för återgivning som kommer att accepteras, exempelvis doftprov eller en självständig användning av ljudfiler. Sickemann-kriterierna kvarstår och ett doftprov kan svårligen uppfylla kriterierna. En implementering av ett system där allmänheten kan ta del av elektroniska ljudfiler, som även kan användas som återgivningsmetod, skulle medföra större flexibilitet och rättssäkerhet avseende ljudmärken. Det skulle även medföra lättnader avseende skyddsomfångets värdering. Fastställandet av skyddsomfångets omfattning kan medföra gränsdragningssvårigheter för doftmärken, det finns troligtvis inte en objektiv metod för att fastställa ensamrättens omfång. Huruvida det är lämpligt att ett oberäkneligt skyddsomfång skulle kunna leda till en ensamrätt kan starkt ifrågasättas.