uu.seUppsala universitets publikationer
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1 - 41 av 41
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Almqvist, Ylva
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för radiologi.
    Orlova, Anna
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Sjöström, Anna
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Jensen, Holger J.
    Danmark.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Sundin, Anders
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för radiologi.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    In vitro characterization of 211 At-labeled antibody A33: a potential therapeutic agent against metastatic colorectal carcinoma2005Ingår i: Cancer Biotherapy and Radiopharmaceuticals, ISSN 1084-9785, E-ISSN 1557-8852, Vol. 20, nr 5, s. 514-523Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The humanized antibody A33 binds to the A33 antigen, expressed in 95% of primary and metastatic colorectal carcinomas. The restricted pattern of expression in normal tissue makes this antigen a possible target for radioimmunotherapy of colorectal micrometastases. In this study, the A33 antibody was labeled with the therapeutic nuclide 211At using N-succinimidyl para-(tri-methylstannyl)benzoate (SPMB). The in vitro characteristics of the 211At-benzoate-A33 conjugate (211At-A33) were investigated and found to be similar to those of 125I-benzoate-A33 (125I-A33) in different assays. Both conjugates bound with high affinity to SW1222 cells (Kd = 1.7 ± 0.2 nM, and 1.8 ± 0.1 nM for 211At-A33 and 125I-A33, respectively), and both showed good intracellular retention (70% of the radioactivity was still cell associated after 20 hours). The cytotoxic effect of 211At-A33 was also confirmed. After incubation with 211At-A33, SW1222 cells had a survival of approximately 0.3% when exposed to some 150 decays per cell (DPC). The cytotoxic effect was found to be dose-dependent, as cells exposed to only 56 DPC had a survival of approximately 5%. The 211At-A33 conjugate shows promise as a potential radioimmunotherapy agent for treatment of micrometastases originating from colorectal carcinoma.

  • 2. Areberg, J
    et al.
    Bjorkman, S
    Uppsala universitet, Medicinska vetenskapsområdet, Farmaceutiska fakulteten, Institutionen för farmaceutisk biovetenskap.
    Einarsson, L
    Frankenberg, B
    Lundqvist, H
    Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Mattsson, S
    Norrgren, K
    Scheike, O
    Wallin, R
    Gamma camera imaging of platinum in tumours and tissues of patientsatin.1999Ingår i: Acta Oncol., Vol. 38, s. 221-Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 3.
    Beshara, Soheir
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper.
    Sörensen, Jens
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper.
    Lubberink, Mark
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Långström, Bengt
    Uppsala universitet.
    Antoni, Gunnar
    Uppsala universitet.
    Danielson, Bo G.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Pharmacokinetics and red cell utilization of 52Fe/59Fe-labelled iron polymaltose in anaemic patients using positron emission tomography2003Ingår i: British Journal of Haematology, ISSN 0007-1048, E-ISSN 1365-2141, Vol. 120, nr 5, s. 853-859Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Parenteral iron-polysaccharide complexes are increasingly applied. The pharmacokinetics of iron sucrose have been assessed by our group using positron emission tomography (PET). A single intravenous injection of 100 mg iron as iron (III) hydroxide-polymaltose complex, labelled with a tracer in the form of 52Fe/59Fe, was similarly assessed in six patients using PET for about 8 h. Red cell utilization was followed for 4 weeks. Iron polymaltose was similarly distributed to the liver, spleen and bone marrow. However, a larger proportion of this complex was rapidly distributed to the bone marrow. The shorter equilibration phase for the liver, about 25 min, indicates the minimal role of the liver for direct distribution. Splenic uptake also reflected the reticuloendothelial handling of this complex. Red cell utilization ranged from 61% to 99%. Despite the relatively higher uptake by the bone marrow, there was no saturation of marrow transport systems at this dose level. In conclusion, high red cell utilization of iron polymaltose occurred in anaemic patients. The major portion of the injected dose was rapidly distributed to the bone marrow. In addition, the reticuloendothelial uptake of this complex may reflect the safety of polysaccharide complexes. Non-saturation of transport systems to the bone marrow indicated the presence of a large interstitial transport pool, which might possibly be transferrin.

  • 4.
    Beshara, Soheir
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Klinisk kemi.
    Sörensen, Jens
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Klinisk fysiologi.
    Lubberink, Mark
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Långström, Bengt
    PET Centre, University Hospital, Uppsala, Sweden.
    Antoni, Gunnar
    PET Centre, University Hospital, Uppsala, Sweden.
    Danielsson, Bo G.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Medicin.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Pharmacokinetics and red cell utilization of 52Fe/59Fe-labelled iron polymaltose in anaemic patients using positron emission tomography2003Ingår i: British Journal of Haematology, ISSN 0007-1048, E-ISSN 1365-2141, Vol. 120, nr 5, s. 853-859Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Parenteral iron-polysaccharide complexes are increasingly applied. The pharmacokinetics of iron sucrose have been assessed by our group using positron emission tomography (PET). A single intravenous injection of 100 mg iron as iron (III) hydroxide-polymaltose complex, labelled with a tracer in the form of 52Fe/59Fe, was similarly assessed in six patients using PET for about 8 h. Red cell utilization was followed for 4 weeks. Iron polymaltose was similarly distributed to the liver, spleen and bone marrow. However, a larger proportion of this complex was rapidly distributed to the bone marrow. The shorter equilibration phase for the liver, about 25 min, indicates the minimal role of the liver for direct distribution. Splenic uptake also reflected the reticuloendothelial handling of this complex. Red cell utilization ranged from 61% to 99%. Despite the relatively higher uptake by the bone marrow, there was no saturation of marrow transport systems at this dose level. In conclusion, high red cell utilization of iron polymaltose occurred in anaemic patients. The major portion of the injected dose was rapidly distributed to the bone marrow. In addition, the reticuloendothelial uptake of this complex may reflect the safety of polysaccharide complexes. Non-saturation of transport systems to the bone marrow indicated the presence of a large interstitial transport pool, which might possibly be transferrin.

  • 5.
    Bruskin, Alexander
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi. Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi, Organisk kemi II. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Sivaev, Igor
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen. Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi, Organisk kemi II.
    Persson, Mikael
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi. Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi, Organisk kemi II. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi. Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi, Organisk kemi II. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Carlsson, Jörgen
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi. Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi, Organisk kemi II. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Sjöberg, Stefan
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen. Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi, Organisk kemi II.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi. Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi, Organisk kemi II. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Radiobromination of monoclonal antibody using potassium [76Br] (4 isothiocyanatobenzyl-ammonio)-bromo-decahydro-closo-dodecaborate (Bromo-DABI)2004Ingår i: Nuclear Medicine and Biology, ISSN 0969-8051, E-ISSN 1872-9614, Vol. 31, nr 2, s. 205-11Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The use of charged linkers in attaching radiohalogens to tumor-seeking biomolecules may improve intracellular retention of the radioactive label after internalization and degradation of targeting proteins. Derivatives of polyhedral boron clusters, such as closo-dodecaborate (2-) anion, might be possible charged linkers. In this study, a bifunctional derivative of closo-dodecaborate, (4-isothiocyanatobenzyl-ammonio)-undecahydro-closo-dodecaborate (DABI) was labeled with positron-emitting nuclide (76)Br (T 1/2 = 16.2 h) and coupled to anti-HER2/neu humanized antibody Trastuzumab. The overall labeling yield at optimized conditions was 80.7 +/- 0.6%. The label was proven to be stable in vitro in physiological and a set of denaturing conditions. The labeled antibody retained its capacity to bind to HER-2/neu antigen expressing cells. The results of the study demonstrated feasibility for using derivatives of closo-dodecaborate in indirect labeling of antibodies for radioimmunoPET.

  • 6.
    Carlsson, Jörgen
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Blomquist, Erik
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för onkologi.
    Gedda, Lars
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Liljegren, Åsa
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Malmström, Per-Uno
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Urologkirurgi.
    Sjöström, Anna
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Sundin, Anders
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för radiologi.
    Westlin, Jan-Erik
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för onkologi.
    Zhao, Qinghai
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Conjugate chemistry and cellular processing of EGF-dextran1999Ingår i: Acta Oncologica, ISSN 0284-186X, E-ISSN 1651-226X, Vol. 38, nr 3, s. 313-321Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Conjugates with specific binding to the epidermal growth factor receptor, EGFR, of interest for radionuclide based imaging and therapy were prepared using mouse epidermal growth factor, mEGF, and dextran. In one type of conjugate, mEGF was coupled to dextran by reductive amination in which the free amino group on the mEGF N-terminal reacted with the aldehyde group on the reductive end of dextran. The end-end coupled conjugate could be further activated by the cyanopyridinium agent CDAP, thereby introducing tyrosines to the dextran part. In the other type of conjugate, the cyanylating procedure using CDAP was applied, first to activate dextran and then allowing for the amino terminus of mEGF to randomly attach to the dextran. In the latter case, radionuclide-labelled tyrosines or glycines could be added in the same conjugation step. All types of mEGF-dextran conjugates had EGFR-specific binding since the binding could be displaced by an excess of non-radioactive mEGF. The conjugates were to a large extent internalized in the test cells and the associated radioactivity was retained intracellularly for different times depending on both the type of cells and conjugate applied. Different intracellular 'traffic routes' for the radionuclides are discussed as well as applications for both imaging and therapy.

  • 7.
    Carlsson, Jörgen
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Nordgren, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för genetik och patologi.
    Sjöström, J.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Wester, Kenneth
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för genetik och patologi.
    Villman, K.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Bengtsson, N. O.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Ostenstad, B.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Blomqvist, Carl
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    HER2 expression in breast cancer primary tumours and corresponding metastases: Original data and literature review2004Ingår i: British Journal of Cancer, ISSN 0007-0920, E-ISSN 1532-1827, Vol. 90, nr 12, s. 2344-2348Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The aim of this study was to evaluate whether the HER2 expression in breast cancer is retained in metastases. The HER2 expression in primary tumours and the corresponding lymph node metastases were evaluated in parallel samples from 47 patients. The HercepTest was used for immunohistochemical analyses of HER2 overexpression in all cases. CISH/FISH was used for analysis of gene amplification in some cases. HER2 overexpression (HER2-scores 2+ or 3+) was found in 55% of both the primary tumours and of the lymph node metastases. There were only small changes in the HER2-scores; six from 1+ to 0 and one from 3+ to 2+ when the metastases were compared to the corresponding primary tumours. However, there were no cases with drastic changes in HER2 expression between the primary tumours and the corresponding lymph node metastases. The literature was reviewed for similar investigations, and it is concluded that breast cancer lymph node metastases generally overexpress HER2 to the same extent as the corresponding primary tumours. This also seems to be the case when distant metastases are considered. It has been noted that not all patients with HER2 overexpression respond to HER2-targeted Trastuzumab treatment. The stability in HER2 expression is encouraging for efforts to develop complementary forms of therapy, for example, therapy with radionuclide-labelled Trastuzumab.

  • 8.
    Enger, Shirin A.
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap.
    Giusti, Valerio
    Fortin, Marc-Andre
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    af Rosenschold, Per Munck
    Dosimetry for gadolinium neutron capture therapy (GdNCT)2013Ingår i: Radiation Measurements, ISSN 1350-4487, E-ISSN 1879-0925, Vol. 59, s. 233-240Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background:

    Gadolinium (Gd) neutron capture therapy (GdNCT) is based on a neutron capture reaction (NCR) that involves emission of both short and long range products. The aim of this study was to investigate both the microscopic and macroscopic contributions of the absorbed dose involved in GdNCT.

    Methods:

    Cylindrical containers with diameters 1-30 mm filled with a solution of Gd were irradiated with epithermal neutrons. The background neutron dose as well as the prompt gamma dose has been calculated and measured by means of film dosimetry for the largest cylinder. Monte Carlo codes MCNP5(b) and GEANT4 have been utilized for calculation the absorbed dose.

    Results and discussion:

    Results from the film dosimetry are in agreement with the calculations for high doses while for low doses the measured values are higher than the calculated results. For the largest cylinder, the prompt gamma dose from GdNCR neutron is at least five times higher than the background dose. For a cell cluster model, in the first 0.1 mm the major contribution to the absorbed dose is from IC electrons. If Gd atoms were homogeneously distributed in the nuclei of all tumour cells, capture events between neutron and Gd atoms close to DNA could kill the tumour cells and give cross-fire dose from IC electrons to the cells located in the 0.1 mm range.

    Conclusions:

    For a correct GdNCT dosimetry both microscopic part of the dose delivered by short-range low energy electrons and macroscopic part delivered by the prompt gamma should be considered.

  • 9. Enger, Shirin A.
    et al.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    D'Amours, Michel
    Beaulieu, Luc
    Exploring Co-57 as a new isotope for brachytherapy applications2012Ingår i: Medical physics (Lancaster), ISSN 0094-2405, Vol. 39, nr 5, s. 2342-2345Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Purpose: The characteristics of the radionuclide Co-57 make it interesting for use as a brachytherapy source. Co-57 combines a possible high specific activity with the emission of relatively low-energy photons and a half-life (272 days) suitable for regular source exchanges in an afterloader. Co-57 decays by electron capture to the stable Fe-57 with emission of 136 and 122 keV photons.

    Methods: A hypothetical Co-57 source based on the Flexisource brachytherapy encapsulation with the active core set as a pure cobalt cylinder (length 3.5 mm and diameter 0.6 mm) covered with a cylindrical stainless-steel capsule (length 5 mm and thickness 0.125 mm) was simulated using Geant4 Monte Carlo (MC) code version 9.4. The radial dose function, g(r), and anisotropy function F(r,theta), for the line source approximation were calculated following the TG-43U1 formalism. The results were compared to well-known Ir-192 and 1(25)I radionuclides, representing the higher and the lower energy end of brachytherapy, respectively.

    Results: The mean energy of photons in water, after passing through the core and the encapsulation material was 123 keV. This hypothetical Co-57 source has an increasing g(r) due to multiple scatter of low-energy photons, which results in a more uniform dose distribution than Ir-192.

    Conclusions: Co-57 has many advantages compared to Ir-192 due to its low-energy gamma emissions without any electron contamination. Co-57 has an increasing g(r) that results in a more uniform dose distribution than Ir-192 due to its multiple scattered photons. The anisotropy of the Co-57 source is comparable to that of Ir-192. Furthermore, Co-57 has lower shielding requirements than Ir-192.

  • 10.
    Fortin, Marc-André
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap.
    Salnikov, Alexei V.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi.
    Nestor, Marika
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper.
    Heldin, Nils-Erik
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för genetik och patologi.
    Rubin, Kristofer
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Immuno-PET of undifferentiated thyroid carcinoma with radioiodine-labelled antibody cMAb U36: application to antibody tumour uptake studies2007Ingår i: European Journal of Nuclear Medicine and Molecular Imaging, ISSN 1619-7070, E-ISSN 1619-7089, Vol. 34, nr 9, s. 1376-1387Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    PURPOSE: We tested the suitability of the chimeric monoclonal anti-human CD44 splice version 6 antibody (cMAb U36) for targeting and visualising human anaplastic thyroid carcinoma with PET. We also performed experiments aimed at elucidating the relation between tumour interstitial fluid pressure (TIFP) and the tumour uptake of antibodies. METHODS: The affinity and specificity of the cMAb U36 for KAT-4 cells were evaluated in vitro, as was the Na+/I- symporter (NIS) expression. Biodistribution studies were performed on KAT-4 carcinoma-bearing mice injected with 124I-cMAb U36 or free iodine. Biodistribution studies were also performed in animals treated with the specific TGF-beta1 and -beta3 inhibitor Fc:TbetaRII, which lowers TIFP. Treated and non-treated animals were scanned by microPET. RESULTS: Cultured human undifferentiated/anaplastic thyroid carcinoma KAT-4 cells expressed low levels of NIS and uptake of free iodine was insignificant. The cMAb U36 expressed an affinity (KD) of 11+/-2 nM. Tumour radioactivity uptake reached maximum values 48 h after injection of 124I-cMAb U36 (approximately 22%IA/g). KAT-4 carcinomas were readily identified in all 124I-immuno-PET images. Radioactivity tumour uptake in Fc:TbetaRII-treated animals was significantly lower at 24 and 48 h after injection, and five times higher thyroid uptake was also noted. CONCLUSION: We successfully used 124I-cMAb U36 to visualise CD44v6-expressing human anaplastic thyroid carcinoma. Given the lack of NIS expression in KAT-4, tumour visualisation is not due to free iodine uptake. Lowering the TIFP in KAT-4 carcinomas did not increase the uptake of mAbs into tumour tissue.

  • 11.
    Garske, Ulrike
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Radiologi. Department of Clinical Physiology, Sahlgrenska University Hospital, Gothenburg, Sweden.
    Sandström, Mattias
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Radiologi.
    Fröss-Baron, Katarzyna
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Endokrin tumörbiologi.
    Lundin, Lars
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Radiologi.
    Hellman, Per
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Endokrinkirurgi.
    Welin, Staffan
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Onkologisk endokrinologi.
    Johansson, Silvia
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Experimentell och klinisk onkologi.
    Khan, Tanweera Shaheena
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Endokrin tumörbiologi.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk strålningsvetenskap.
    Eriksson, Barbro
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Endokrin tumörbiologi.
    Sundin, Anders
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Radiologi.
    Granberg, Dan
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Onkologisk endokrinologi.
    Prospective observational study of 177Lu-DOTA-octreotate therapy in 200 patients with advanced metastasized neuroendocrine tumours (NETs): feasibility and impact of a dosimetry-guided study protocol on outcome and toxicity2018Ingår i: European Journal of Nuclear Medicine and Molecular Imaging, ISSN 1619-7070, E-ISSN 1619-7089, Vol. 45, nr 6, s. 970-988Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    PURPOSE: Peptide receptor radionuclide therapy in patients with neuroendocrine tumours has yielded promising results. This prospective study investigated the feasibility of dosimetry of the kidneys and bone marrow during therapy and its impact on efficacy and outcome.

    METHODS: Lu-DOTA-octreotate with co-infusion of a mixed amino acid solution, and cycles were repeated until the absorbed dose to the kidneys reached 23 Gy or there were other reasons for stopping therapy. The Ki-67 index was ≤2% in 47 patients (23.5%), 3-20% in 121 (60.5%) and >20% in 16 (8%).

    RESULTS: In 123 patients (61.5%) the absorbed dose to the kidneys reached 23 Gy with three to nine cycles during first-line therapy; in no patient was a dose to the bone marrow of 2 Gy reached. The best responses (according to RECIST 1.1) were a complete response (CR) in 1 patient (0.5%), a partial response (PR) in 47 (23.5%), stable disease (SD) in 135 (67.5%) and progressive disease (PD) in 7 (3.5%). Median progression-free survival was 27 months (95% CI 22-30 months) in all patients, 33 months in those in whom the absorbed dose to the kidneys reached 23 Gy and 15 months in those in whom it did not. Median overall survival (OS) was 43 months (95% CI 39-53 months) in all patients, 54 months in those in whom the absorbed dose to the kidneys reached 23 Gy and 25 months in those in whom it did not. Median OS was 60 months in patients with a best response of PR or CR, 42 months in those with SD and 16 months in those with PD. Three patients (1.5%) developed acute leukaemia, 1 patient (0.5%) chronic leukaemia (unconfirmed) and 30 patients (15%) grade 3 or 4 bone marrow toxicity. Eight patients (4%) developed grade 2 kidney toxicity and one patient (0.5%) grade 4 kidney toxicity.

    CONCLUSIONS: Lu-DOTA-octreotate is feasible. Patients in whom the absorbed dose to the kidneys reached 23 Gy had a longer OS than those in whom it did not. Patients with CR/PR had a longer OS than those with SD. Bone marrow dosimetry did not predict toxicity.

  • 12.
    Garske, Ulrike
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Sandström, Mattias
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Avdelningen för sjukhusfysik.
    Johansson, Silvia
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för onkologi.
    Granberg, Dan
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Lubberink, Mark
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Sundin, Anders
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för radiologi.
    Eriksson, Barbro
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper.
    Lessons on Tumour Response: Imaging during Therapy with Lu-177-DOTA-octreotate. A Case Report on a Patient with a Large Volume of Poorly Differentiated Neuroendocrine Carcinoma2012Ingår i: Theranostics, ISSN 1838-7640, Vol. 2, nr 5, s. 459-471Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Favourable outcomes of peptide receptor radiotherapy (PRRT) of neuroendocrine tumours have been reported during the last years. Still, there are uncertainties on the radionuclides to be used, the treatment planning, and the indication in patients with a high proliferation rate. This case report describes a patient with a high tumour burden of poorly differentiated neuroendocrine carcinoma of unknown primary with a proliferation rate in liver metastases up to 50%, undergoing fractionated treatment with 7 cycles of Lu-177-DOTA-octreotate (7.4 GBq each) after disease progression on two different chemotherapy regiments. Based on initial staging scintigraphy, somatostatin receptor expression was very high. Longitudinal dosimetry studies during therapy indicated ongoing increases in tumour-to-organ ratios that coincided with an objective response. We conclude that fractionated therapy with Lu-177-DOTA-octreotate should be considered a treatment option also for those patients with large tumours, high proliferation, and high receptor expression.

  • 13.
    Garske, Ulrike
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Sandström, Mattias
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Avdelningen för sjukhusfysik.
    Johansson, Silvia
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för onkologi.
    Sundin, Anders
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för radiologi.
    Granberg, Dan
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper.
    Eriksson, Barbro
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Minor changes in effective half-life during fractionated 177Lu-Octreotate therapy2011Ingår i: Acta Oncologica, ISSN 0284-186X, E-ISSN 1651-226X, Vol. 51, nr 1, s. 86-96Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Fractionated (177)Lu-DOTA-octreotate therapy has been reported to be an effective treatment option for patients with generalized neuroendocrine tumors. In our clinic, full individual dosimetry is performed during the first therapy cycle, while dosimetry at later cycles is based on the 24 h uptake measurement assuming an unchanged effective half-life. Our aim was to evaluate this assumption and the variation in the 24 h uptake during therapy. Patients. Thirty patients, 13 women and 17 men, were included in the study. Methods. During the first therapy cycle the (177)Lu-concentration was measured with SPECT/CT over the abdomen at 24 h, 96 h and 168 h after infusion. The effective half-life was determined for the kidneys, liver and spleen. The procedure was repeated at cycle 4 or 5. Results. The median ratio between the effective half-lives of the latter and the first cycle was 0.97 and 1.01 for the right and left kidney, with a range of 0.89-1.01 (1st-3rd quartile) and 0.93-1.05, respectively. Discussion. The mean value of the ratios was slightly lower than one, indicating a tendency towards increased activity elimination during therapy. In individual patients, significant changes were found for all organs, often when a large tumor burden reduction occurred during treatment. Possible contributing factors appeared to be larger amounts of non-tumor bound tracer, improved organ function (kidneys), decrease of vessel obstruction (spleen), less scatter from large tumors and reduction of small metastases (liver and spleen). Conclusion. With most patients it is safe to estimate absorbed doses to kidneys, liver and spleen from 24 h activity concentration assuming an unchanged effective half-life during therapy. Patients with risk factors for kidney dysfunction need to be monitored in more detail. Simplified dosimetry based on the assumption of unchanged effective half-life can function as guidance to the number of therapy cycles an individual patient can tolerate.

  • 14.
    Gedda, Lars
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Fondell, Amelie
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Park, John
    Department of medicine, Division of Haematology-Oncology, Cancer research institute, University of California San Fransisco, USA.
    Edwards, Katarina
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för kemi - BMC, Analytisk kemi.
    Experimental radionuclide therapy of HER2-expressing xenografts using two-step targeting Nuclisome-particles2012Ingår i: Journal of Nuclear Medicine, ISSN 0161-5505, E-ISSN 1535-5667, Vol. 53, nr 3, s. 480-487Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The therapeutic potential of Auger-electron emitting radionuclides is strongly dependent on their close vicinity to DNA, since the energy deposition is mainly localized within a few cubic nanometers around the site of decay. Thus, apart from specificity, successful tumor therapy relies on a nuclear delivery strategy. We recently presented a two-step targeting strategy to transport Auger-electron-emitting radionuclides into the cell nucleus by means of nuclide-filled liposomes (Nuclisome particles), that is, polyethylene glycol-stabilized, tumor-cell-targeting liposomes loaded with (125)I-labeled anthracyclines. In the present study, the survival of mice intraperitoneally inoculated with human HER2-expressing SKOV-3 tumor cells and treated with HER2-targeting Nuclisome particles was studied.

    METHODS:

    BALB/c nu/nu mice were inoculated with 10(7) SKOV-3 cells intraperitoneally and thereafter directly injected with Nuclisome particles with increasing specific radioactivity. Groups of 10-12 mice were treated with 0.01 MBq/mouse up to 2 MBq/mouse, and survival was monitored and compared with that in control groups (n = 33). Organs were analyzed for HER2 expression and radiotoxic effects histologically. Absorbed doses were estimated using dose factors from the online Radiation Dose Assessment Resource model.

    RESULTS:

    The results showed a clear correlation between administered radioactive dose and survival. No such dose-dependent survival was observed for mice treated with Nuclisome particles lacking HER2-targeting ability. With HER2-targeting Nuclisome particles, a significant increase in survival, compared with that of untreated control mice, could already be seen at an administered activity of 0.1 MBq/mouse (P = 0.0301). At the highest activity administered, 2 MBq/mouse (P < 0.0001), 70% of the mice survived the study and most were tumor-free. Neither macroscopic nor microscopic radiotoxic side effects were observed. Dosimetric calculations, assuming nonreceptor targeting, revealed that the radioactive doses to normal tissues were low.

    CONCLUSION:

    Taken together the results show that with successful targeting to the tumor-cell nucleus it is possible to obtain a therapeutic effect from Auger-electron-emitting radionuclides administered at radioactive doses low enough to spare normal tissue from radiotoxic side effects.

  • 15.
    Ghirmai, Senait
    et al.
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen.
    Mume, Eskender
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen.
    Henssen, Cecile
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen.
    Ghaneolhusseini, Hadi
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Sjöberg, Stefan
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen.
    Orlova, Anna
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Synthesis and Radioiodination of Some 9-Aminoacridine Derivatives2004Ingår i: European Journal of Organic Chemistry, ISSN 1434-193X, E-ISSN 1099-0690, Vol. 17, s. 3719-3725Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 16.
    Ghirmai, Senait
    et al.
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen.
    Mume, Eskender
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen. Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi, Organisk kemi II.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi, Organisk kemi II. Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Sjöberg, Stefan
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen. Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi, Organisk kemi II.
    Synthesis and radioiodination of some 9-aminoacridine derivatives for potential use in radionuclide therapy2005Ingår i: Journal of labelled compounds & radiopharmaceuticals, ISSN 0362-4803, E-ISSN 1099-1344, Vol. 48, nr 12, s. 855-871Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 17.
    Höglund, Johanna
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Orlova, Anna
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Sundin, Anders
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Optimized indirect (76)Br-bromination of antibodies using N-succinimidyl para-[76Br]bromobenzoate for radioimmuno PET2000Ingår i: Nuclear Medicine and Biology, ISSN 0969-8051, E-ISSN 1872-9614, Vol. 27, nr 8, s. 837-43Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Monoclonal antibody 38S1 was radiobrominated with the positron emitter (76)Br (T(1/2) = 16.2 h). Indirect labeling was performed using N-succinimidyl para-(tri-methylstannyl)benzoate (SPMB) as the precursor molecule. SPMB was labeled using Chloramine-T yielding N-succinimidyl para-[(76)Br]bromobenzoate, which was then conjugated to the antibody. Optimization of the labeling conditions and further conjugation gave a total yield ( mean+/-max error) of 49+/-2%. The immunoreactivity of the antibodies was retained after labeling. Thus, antibodies intended for positron emission tomography can be labeled with (76)Br, which gives high yields and preserved immunoreactivity when using the SPMB technique described.

  • 18. Kullberg, E-B.
    et al.
    Stenerlöw, B.
    Ghirmait, Senait
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen. Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi, Organisk kemi II.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi, Organisk kemi II.
    Malmström, P-U.
    Orlova, Anna
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi, Organisk kemi II.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi, Organisk kemi II.
    Gedda, L.
    An Aminoacridine Derivative for Radionuclide Therapy: Dna-Binding Properties Studied in a Novel Cell-Free in vitro Assay2005Ingår i: Int. J. Onc., nr 27, s. 1355-1360Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 19.
    Lattuada, Marco
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Klinisk fysiologi.
    Maripuu, Enn
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Avdelningen för sjukhusfysik.
    Hård af Segerstad, Carl
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Hedenstierna, Göran
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Klinisk fysiologi.
    Evaluating abdominal oedema during experimental sepsis using an isotope technique2012Ingår i: Clinical Physiology and Functional Imaging, ISSN 1475-0961, E-ISSN 1475-097X, Vol. 32, nr 3, s. 197-204Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Purpose: Abdominal oedema is common in sepsis. A technique for the study of such oedema may guide in the fluid regime of these patients.

    Procedures: We modified a double-isotope technique to evaluate abdominal organ oedema and fluid extravasation in 24 healthy or endotoxin-exposed (septic) piglets. Two different markers were used: red blood cells (RBC) labelled with Technetium99m (99mTc) and Transferrin labelled with Indium111 (111In). Images were acquired on a dual-head gamma camera. Microscopic evaluation of tissue biopsies was performed to compare data with the isotope technique.

    Results: No 99mTc activity was measured in the plasma fraction in blood sampled after labelling. Similarly, after molecular size gel chromatography, 111In activity was exclusively found in the high molecular fraction of the plasma. Extravasation of transferrin, indicating the degree of abdominal oedema, was 4 06 times higher in the LPS group compared to the healthy controls (P< 0 0001). Abdominal free fluid, studied in 3 animals, had as high 111In activity as in plasma, but no 99mTc activity. Intestinal lymphatic vessel size was higher in LPS (3 7 +/- 1 1 lm) compared to control animals (0 6 + 0 2 lm; P< 0 001) and oedema correlated to villus diameter (R 2 = 0 918) and lymphatic diameter (R 2 = 0 758). A correlation between a normalized index of oedema formation (NI) and intra-abdominal pressure (IAP) was also found: NI = 0 46* IAP) 3 3 (R2 = 0 56).

    Conclusions: The technique enables almost continuous recording of abdominal oedema formation and may be a valuable tool in experimental research, with the potential to be applied in the clinic.

  • 20. Lebeda, Ondrej
    et al.
    Orlova, Anna
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Carlsson, Jörgen
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Sjöberg, Stefan
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi.
    Effect of ionizing radiation on the labeling of closo-dodecaborate(2-) anion with 125I2000Ingår i: Contemporary Boron Chemistry, ISSN 0-85404-835-9Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
  • 21.
    Lundqvist, Hans
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Carlsson, Jörgen
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Gedda, Lars
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Garske, Ulrike
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Kairemo, Kalevi
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Radionuklidterapi - möjlig väg mot bättre behandling av cancer: Hindret är bristen på kommersiellt tillgängliga nuklider i kliniken2004Ingår i: Läkartidningen, ISSN 0023-7205, E-ISSN 1652-7518, Vol. 101, nr 11, s. 1000-1006Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    About one third of all cancer develops into a spread disease that is difficult to treat. Radioimmunotherapy has during the last years proven to be of help when other therapy modalities fail in e.g. lymphomas. The development in this area is fast mainly due to substantial improvements in molecular biology and in our increasing understanding of specific receptor expressions in cancer cells. However, radionuclides used today, 131I and 90Y, are not optimal in that sense that they emit radiation mainly suitable to treat the bulk tumor and not the single cell and micrometastases present in spread disease. The article stresses the importance that radionuclides with more suitable emission of particles like 177Lu and 211At are made available for clinical research and routine.

  • 22.
    Mahteme, Haile
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper.
    Lövqvist, A
    Graf, Wilhelm
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Kolorektalkirurgi.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Carlsson, Jörgen
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Sundin, Anders
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för radiologi.
    Adjuvant 131I-anti-CEA-antibody radioimmunotherapy inhibits the development of experimental colonic carcinoma liver metastases1998Ingår i: Anticancer Research, ISSN 0250-7005, E-ISSN 1791-7530, Vol. 18, nr 2A, s. 843-848Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Adjuvant radioimmunotherapy (RIT) for human colonic cancer was performed in a nude rat model of experimental liver metastases. Thirty-three rats were injected intraportally through a mesenteric vein with 5 x 10(6) cells from the human colonic cancer cell line LS174T. Within half an hour, 20 MBq (n = 2), 75 MBq (n = 5), or 150 MBq (n = 10) of the 131I-labelled anti- carcinoembryonic antigen (CEA) monoclonal antibody (MAb) 38S1 was administered intravenously (i.v.), whereas control groups received either i.v. saline injections (n = 12) or 150 MBq of the irrelevant 131I-labelled MAb 79C (n = 4). Decay corrected whole-body data showed that more than 80% of the initially MAb-bound radioiodine was excreted during the first 2 weeks. Whole- body clearance and blood clearance of 131I-38S1 and 131I-79C were essentially similar. At sacrifice 5-7 weeks after administration, neither 20 MBq nor 75MBq 131I-38S1 significantly prevented the development of liver metastases. By contrast, with 150 MBq, no metastases formed in the animals treated with MAb 131I-38S1 or 131I-79C. A radiation induced effect on the haematopoietic system was found in the 150MBq dosage groups. It is concluded that the inhibition of tumour induction was not strictly dependent on a radiation dose delivered by a tumour-specific MAb. Since a non-tumour-specific 131I-MAb, in a smaller group of animals, proved equally efficacious in preventing tumour growth, the total body 131I dose was probably the major contributing factor.

  • 23.
    Mortensen, Anja
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk strålningsvetenskap.
    Spiegelberg, Diana
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk strålningsvetenskap.
    Haylock, Anna-Karin
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Öron-, näs- och halssjukdomar.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk strålningsvetenskap.
    Nestor, Marika
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk strålningsvetenskap.
    Preclinical evaluation of a novel engineered recombinant human anti-CD44v6 antibody for potential use in radio-immunotherapy2018Ingår i: International Journal of Oncology, ISSN 1019-6439, Vol. 52, nr 6, s. 1875-1885Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    CD44v6 is overexpressed in a variety of cancers, rendering it a promising target for radio-immunotherapy (RIT). In this study, we have characterized a novel engineered recombinant monoclonal anti-CD44v6 antibody, AbN44v6, and assessed its potential for use in RIT using either Lu-177 or I-131 as therapeutic radionuclides. In vitro affinity and specificity assays characterized the binding of the antibody labeled with Lu-177, I-125 or I-131. The therapeutic effects of Lu-177-AbN44v6 and I-131-AbN44v6 were investigated using two in vitro 3D tumor models with different CD44v6 expression. Finally, the normal tissue biodistribution and dosimetry for Lu-177-AbN44v6 and I-125-AbN44v6/I-131-AbN44v6 were assessed in vivo using a mouse model. All AbN44v6 radioconjugates demonstrated CD44v6-specific binding in vitro. In the in vitro 3D tumor models, dose-dependent therapeutic effects were observed with both Lu-177-AbN44v6 and I-131-AbN44v6, with a greater significant therapeutic effect observed on the cells with a higher CD44v6 expression. Biodistribution experiments demonstrated a greater uptake of Lu-177-AbN44v6 in the liver, spleen and bone, compared to I-125-AbN44v6, whereas I-125-AbN44v6 demonstrated a longer circulation time. In dosimetric calculations, the critical organs for Lu-177-AbN44v6 were the liver and spleen, whereas the kidneys and red marrow were considered the critical organs for I-131-AbN44v6. The effective dose was in the order of 0.1 mSv/MBq for both labels. In conclusion, AbN44v6 bound specifically and with high affinity to CD44v6. Furthermore, in vitro RIT demonstrated growth inhibition in a CD44v6-specific activity-dependent manner for both radioconjugates, demonstrating that both Lu-177-AbN44v6 and I-131-AbN44v6 may be promising RIT candidates. Furthermore, biodistribution and dosimetric analysis supported the applicability of both conjugates for RIT. The CD44v6-specific therapeutic effects observed with radiolabeled AbN44v6 in the 3D tumor models in vitro, combined with the beneficial dosimetry in vivo, render AbN44v6 a potential candidate for RIT.

  • 24.
    Orlova, Anna
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Bruskin, Alexander
    Sjöström, Anna
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Gedda, Lars
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Tolmavhev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Cellular processing of 125I- and 111in-labeled epidermal growth factor (EGF) bound to cultured A431 tumor cells2000Ingår i: Nuclear Medicine and Biology, ISSN 0969-8051, E-ISSN 1872-9614, Vol. 27, nr 8, s. 827-835Artikel, recension (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Low molecular weight of epidermal growth factor (EGF) enables better intratumoral penetration in comparison with larger targeting proteins, but the cellular retention of EGF-associated radioactivity is poor for directly iodinated EGF. An attempt was made to improve intracellular retention by the use of metal-diethylenetriaminepentaacetic acid or nonphenolic linker (N-succinimidyl-para-iodobenzoate) as labeling agents. The use of nonphenolic linker did not improve retention of the radioactivity in A431 carcinoma cell line. The use of the radiometal label provided an appreciable prolongation of radioactivity residence inside the cell.

  • 25.
    Orlova, Anna
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Höglund, Johanna
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Lubberink, Mark
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Lebeda, Ondrej
    Gedda, Lars
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Sundin, Anders
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Comparative biodistribution of the radiohalogenated (Br, I and At) antibody A33: Implications for in vivo dosimetry2002Ingår i: Cancer Biotherapy and Radiopharmaceuticals, ISSN 1084-9785, E-ISSN 1557-8852, Vol. 17, nr 4, s. 385-96Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The alpha-emitter astatine-211 (T(1/2) = 7.2 h) has great potential for use in targeted radionuclide therapy. Its potent alpha-radiation makes (211)At unsuitable for dose planning. Its x-rays can be used for gamma-camera monitoring of the radioactivity distribution during therapy but not for accurate estimation of absorbed dose in critical organs. This study was intended to establish whether the absorbed dose delivered by astatinated antibody could be accurately determined by analogue labeling with radiohalogens, better suited for quantitative measurements in vivo. PET facilitates quantitative pharmacokinetics; possible halogen labels are, e.g., (76)Br (T(1/2) = 16.2 h) and (124)I (T(1/2) = 4.18 d). Antibody A33 was labeled with (76)Br, (125)I and (211)At using N-succinimidyl-p-halobenzoates. The conjugates were co-injected into Sprague-Dawley rats. Radioactivity concentrations in different organs and tissues were measured at three time points. Pharmacokinetic data were used to calculate absorbed doses. (125)I and (76)Br reflected the biokinetics of astatine reasonably well. The absorbed doses in bladder, kidney, pancreas, liver, bone and brain were determined with 10% accuracy. The absorbed doses in stomach, spleen and thyroid were underestimated by a factor 2-3. Positron-emitting analogues can be used to predict the astatine-derived dose in critical organs. Correction factors should be used for stomach, spleen and thyroid.

  • 26.
    Orlova, Anna
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Farmaceutiska fakulteten, Institutionen för läkemedelskemi, Plattformen för preklinisk PET.
    Jonsson, Andreas
    Rosik, Daniel
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Lindborg, Malin
    Abrahmsen, Lars
    Ekblad, Caroline
    Frejd, Fredrik Y
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Site-Specific Radiometal Labeling and Improved Biodistribution Using ABY-027, A Novel HER2-Targeting Affibody Molecule-Albumin-Binding Domain Fusion Protein2013Ingår i: Journal of Nuclear Medicine, ISSN 0161-5505, E-ISSN 1535-5667, Vol. 54, nr 6, s. 961-968Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Because of their better penetration, smaller targeting proteins may be superior to antibodies for radioimmunotherapy of solid tumors. Therefore, Affibody molecules (6.5 kDa) have a potential for being suitable as targeted moiety for radiolabeled therapeutic proteins. Previous studies have demonstrated that a fusion of an Affibody molecule with an albumin-binding domain (ABD) provides a strong noncovalent binding to albumin in vivo. This strong noncovalent binding can be used for reduction of the renal uptake of the Affibody molecule while maintaining a size smaller than that of an antibody, which is important when using residualizing radionuclide labels conjugated to Affibody molecules. The goal of this study was to design and evaluate a new targeting Affibody–ABD fusion protein with improved biodistribution properties for radionuclide therapy.

    Methods:

    A novel Affibody-based construct, ZHER2:2891-ABD035-DOTA (ABY-027), was created by fusion of the reengineered HER2-binding Affibody molecule ZHER2:2891 to the N terminus of the high-affinity ABD035, and a maleimido-derivative of DOTA was conjugated at the C terminus of the construct. Binding and processing of 177Lu-ABY-027 by HER2-expressing cells were evaluated in vitro. Targeting of HER2-expressing SKOV-3 xenografts was evaluated in BALB/C nu/nu mice and compared with targeting of previously reported ABD-(ZHER2:342)2.

    Results:

    The binding affinity (dissociation constant) of ABY-027 to HER2 (74 pM) was the same as for the parental ZHER2:2891 (76 pM). ABY-027 was stably labeled with 177Lu and 111In with preserved specific binding to HER2-expressing cells in vitro. In vivo receptor saturation experiments demonstrated that targeting of SKOV-3 xenografts in BALB/C nu/nu mice was HER2-specific. 177Lu-ABY-027 demonstrated substantially (2- to 3-fold) lower renal and hepatic uptake than previously assessed HER2-specific Affibody-based albumin-binding agents. Tumor uptake of radiolabeled ABY-027 at 48 h after injection was 2-fold higher than that for previously reported ABD-(ZHER2:342)2.

    Conclusion:

    An optimized molecular design of an ABD fusion protein resulted in an Affibody molecule construct with better properties for therapy. Fully preserved in vivo targeting of the fusion protein was shown in xenografted mice. Site-specific coupling of DOTA provides a uniform conjugate and creates the potential for labeling with a broad range of therapeutic radionuclides. The biodistribution of 177Lu-ABY-027 in a murine model suggests it is more suitable for therapy than alternative approaches.

  • 27.
    Orlova, Anna
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Lebeda, Ondrej
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Sjöberg, Stefan
    Carlsson, Jörgen
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Closo-dodecaborate(2-)anion as a potential prosthetic group for attachment of astatine to proteins: Aspects of the labelling chemistry with Chloramine -T2000Ingår i: Journal of labelled compounds & radiopharmaceuticals, ISSN 0362-4803, Vol. 43, nr 3, s. 251-260Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Closo-dodecarborate (2-) was proposed as a prosthetic group for direct labelling of proteins with 211At for radionuclide therapy. Astatination of closo-dodecarborate (2-) anion using Chloramine-T was studied, and the influence of pH, reaction time, amount of substrate and oxidant was determined. A maximum labelling yield of 55-75% was found in the pH range 7-8. A spontaneous astatination of closo-dodecarborate (2-) in the absence of Chloramine-T was also found, presumably due to generation of oxidising products from water radiolysis. Our results indicate that derivatives of closo-dodecarborate (2-) anion may be used as prosthetic groups for direct labelling of proteins.

  • 28.
    Orlova, Anna
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Sivaev, I.
    Sjöberg, Stefan
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Radioiodination of ammonio-closo-monocarborane, 1-H3N-1-CB1 H11: Aspects of labelling chemistry in aqueous solution using Chloramine-T2004Ingår i: Radiochimica Acta, ISSN 0033-8230, E-ISSN 2193-3405, nr 92, s. 311-Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 29.
    Orlova, Anna
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Sjöström, Anna
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Ericson, A.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Lebeda, Ondrej
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Carlsson, Jörgen
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Cellular processing of indirectly astatinated and iodinated mAb A33 in SW1222 cultured cells2001Ingår i: Journal of labelled compounds & radiopharmaceuticals, ISSN 0362-4803, E-ISSN 1099-1344, Vol. 44, nr suppl 1, s. S715-S717Artikel, recension (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    In principle, alpha-emitting radionuclides, such as 211At, are more efficient than beta-emitters to inactive single disseminated cancer cells. However, cellular processing of astatinated proteins has not yet been studied in detail. In this study an anti-colorectal cancer monoclonal antibody (mAb) A33 was indirectly labeled with 211At and for comparison with 125I. Binding and retention of radioactivity was studied in the colorectal cancer cell-line SW1222. A similar pattern of binding and retention of the two radiohalogens was seen. The main difference found, that the retention time of astatinated mAb in SW1222 was almost two times longer, might be of advantage in radionuclide therapy.

  • 30.
    Orlova, Anna
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Sjöström, Anna
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Lebeda, Ondrej
    Nuclear Physics Institute, Rez, Czech Republic.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Carlsson, Jorgen
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Targeting against epidermal growth factor receptors: Cellular processing of astatinated EGF after binding to cultured carcinoma cells2004Ingår i: Anticancer Research, ISSN 0250-7005, E-ISSN 1791-7530, Vol. 24, nr 6, s. 4035-4042Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    BACKGROUND:

    The alpha-emitting nuclide 211At is of great interest for radionuclide therapy when coupled to a tumor-targeting biomolecule, e.g. epidermal growth factor (EGF) the receptors of which are overexpressed in many malignancies. However, almost no information concerning the cellular processing of astatinated targeting agents is available.

    MATERIALS AND METHODS:

    We indirectly astatinated EGF ([211At]-benzoate-EGF) and studied its cellular processing in A-431 carcinoma cells in comparison with data concerning [125I]-benzoate-EGF.

    RESULTS:

    The biological half-life of astatine (3.5 h) was longer than the half-life of the iodine label (1.5 h). The increase of the half-life was due to longer retention of the internalised astatine radioactivity. The maximum accumulation for the astatine label occurred later (4-6h) than that for the iodine label (2-4h), indicating a slower excretion of astatine that was confirmed in experiment with 211At/1251-benzoate-EGF.

    CONCLUSION:

    The long retention of astatine might be advantageous for radionuclide therapy.

  • 31.
    Ribbing, Carolina
    et al.
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Tekniska sektionen, Institutionen för teknikvetenskaper. Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Tekniska sektionen, Institutionen för teknikvetenskaper, Fasta tillståndets fysik. Fysiska sektionen, Institutionen för fysik och materialvetenskap, Materialvetenskap. Elektronik. Fasta tillståndets elektronik.
    Andersson, Marit
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Tekniska sektionen, Institutionen för teknikvetenskaper, Fasta tillståndets fysik. Fysiska sektionen, Institutionen för fysik och materialvetenskap, Materialvetenskap. Elektronik.
    Hjort, Klas
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Tekniska sektionen, Institutionen för teknikvetenskaper. Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Tekniska sektionen, Institutionen för teknikvetenskaper, Fasta tillståndets fysik. Fysiska sektionen, Institutionen för fysik och materialvetenskap, Materialvetenskap. Elektronik. Materialvetenskap.
    Lundqvist, Hans
    Medicinska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi. Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Tekniska sektionen, Institutionen för teknikvetenskaper, Fasta tillståndets fysik. Fysiska sektionen, Institutionen för fysik och materialvetenskap, Materialvetenskap. Elektronik. BMS.
    A miniature X-ray fluorescence set-up2003Ingår i: Review of Scientific Instruments, Vol. 74, s. 3423-3428Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 32.
    Sandstrom, M. P.
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap.
    Karlberg, A.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinsk cellbiologi.
    Garske, Ulrike
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Lubberink, Mark
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Inter-observer variability of absorbed dose estimates to the kidney in patients with neuroendocrine tumours receiving Lu-177-Octreotate therapy2012Ingår i: European Journal of Nuclear Medicine and Molecular Imaging, ISSN 1619-7070, E-ISSN 1619-7089, Vol. 39, nr S2, s. S314-S314Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
  • 33.
    Sandström, Mattias
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Garske-Roman, Ulrike
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Granberg, Dan
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Onkologisk endokrinologi.
    Eriksson, B.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Onkologisk endokrinologi.
    Sundin, Anders
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för radiologi.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Lubberink, Mark
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Biological effective doses in 300 patients undergoing therapy with Lu-177-octreotate2013Ingår i: European Journal of Nuclear Medicine and Molecular Imaging, ISSN 1619-7070, E-ISSN 1619-7089, Vol. 40, nr Suppl. 2, s. S201-S201Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
  • 34.
    Sandström, Mattias
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Avdelningen för sjukhusfysik. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Garske-Román, Ulrike
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Granberg, Dan
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Onkologisk endokrinologi.
    Johansson, Silvia
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för onkologi.
    Widström, Charles
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Avdelningen för sjukhusfysik.
    Eriksson, Barbro
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Endokrin tumörbiologi.
    Sundin, Anders
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för radiologi. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Lubberink, Mark
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Individualized dosimetry of kidney and bone marrow in patients undergoing 177Lu-DOTA-octreotate treatment2013Ingår i: Journal of Nuclear Medicine, ISSN 0161-5505, E-ISSN 1535-5667, Vol. 54, nr 1, s. 33-41Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The organs at risk in radionuclide therapy with 177Lu-octreotate are the bone marrow and the kidneys. The primary aim of this study was to develop an individualized dosimetry protocol for the bone marrow. The secondary aim was to identify those patients, undergoing fractionated therapy with 7.4 GBq/cycle, who first reached an accumulated dose of either 2 Gy to the bone marrow or 23 Gy to the kidneys. Methods: Two hundred patients with metastatic neuroendocrine tumors with high somatostatin receptor expression were included. After the administration of 7.4 GBq of 177Lu-octreotate, blood samples were drawn 6 times within the first 24 h. In 50 patients, additional blood samples were obtained at 96 and 168 h. Moreover, urine was collected from 30 patients during the first 24 h. Planar whole-body and SPECT/CT images over the abdomen were acquired at 24, 96, and 168 h after the infusion. Calculation of the absorbed radiation dose to the bone marrow was based on blood and urinary activity curves combined with organ-based analysis of the whole-body images. The absorbed dose to the kidney was calculated from the pharmacokinetic data obtained from SPECT/CT. Results: For a single cycle of 7.4 GBq, the absorbed dose to the bone marrow and the kidney ranged from 0.05 to 0.4 Gy and from 2 to 10 Gy, respectively. In 197 of 200 patients, the kidneys accumulated an absorbed dose of 23 Gy before the bone marrow reached 2 Gy. Between 2 and 10 cycles of 177Lu-octreotate could be administered before the upper dose limit for the individual patient was reached. Conclusion: A method based on repeated whole-body imaging in combination with blood and urinary activity data over time was developed to determine the absorbed dose to the bone marrow. The dose-limiting organ was the kidney in 197 of 200 patients. In 50% of the patients, more than 4 cycles of 7.4 GBq of 177Lu-octreotate could be administered, whereas 20% of the subjects were treated with fewer than 4 cycles. Individualized absorbed dose calculation is essential to optimize the therapy.

  • 35.
    Sandström, Mattias
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Kairemo, Kalevi
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Lubberink, Mark
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Performance of coincidence imaging with long-lived positron emitters as an alternative to dedicated PET and SPECT2004Ingår i: Physics in Medicine and Biology, ISSN 0031-9155, E-ISSN 1361-6560, Vol. 49, nr 24, s. 5419-32Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    An important application of quantitative imaging in nuclear medicine is the estimation of absorbed doses in radionuclide therapy. Depending on the radionuclide used for therapy, quantitative imaging of the kinetics of the therapeutic radiopharmaceutical could be done using planar imaging, SPECT or PET. Since many nuclear medicine departments have a gamma camera system that is also suitable for coincidence imaging, the performance of these systems with respect to quantitative imaging of PET isotopes that could be of use in radionuclide dosimetry is of interest. We investigated the performance of a gamma camera with coincidence imaging capabilities with 99mTc, 111In, 18F and 76Br and a dedicated PET system with 18F and 76Br, using a single standard set of phantom measurements. Here, 76Br was taken as a typical example of prompt gamma-emitting PET isotopes that are applicable in radionuclide therapy dosimetry such as 86Y and 124I. Image quality measurements show comparable image contrasts for 76Br coincidence imaging and 111In SPECT. Although the spatial resolution of coincidence imaging is better than single photon imaging, the contrast obtained with 76Br is not better than that with 99mTc or 111In because of the prompt gamma involved. Additional improvements are necessary to allow for quantitative coincidence imaging of long-lived, prompt gamma producing positron emitters.

  • 36.
    Sandström, Mattias
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Avdelningen för sjukhusfysik.
    Velikyan, Irina
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Garske-Roman, Ulrike
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Sörensen, Jens
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Eriksson, Barbro
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Onkologisk endokrinologi.
    Granberg, Dan
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Onkologisk endokrinologi.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Sundin, Anders
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för radiologi.
    Lubberink, Mark
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Avdelningen för sjukhusfysik.
    Comparative Biodistribution and Radiation Dosimetry of Ga-68-DOTATOC and Ga-68-DOTATATE in Patients with Neuroendocrine Tumors2013Ingår i: Journal of Nuclear Medicine, ISSN 0161-5505, E-ISSN 1535-5667, Vol. 54, nr 10, s. 1755-1759Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Ga-68-DOTATOC and Ga-68-DOTATATE are 2 radiolabeled somatostatin analogs for in vivo diagnosis of neuroendocrine tumors with PET. The aim of the present work was to measure their comparative biodistribution and radiation dosimetry. Methods: Ten patients diagnosed with neuroendocrine tumors were included. Each patient underwent a 45-min dynamic and 3 whole-body PET/CT scans at 1, 2, and 3 h after injection of each tracer on consecutive days. Absorbed doses were calculated using OLINDA/EXM 1.1. Results: Data from 9 patients could be included in the analysis. Of the major organs, the highest uptake at 1, 2, and 3 h after injection was observed in the spleen, followed by kidneys and liver. For both tracers, the highest absorbed organ doses were seen in the spleen and urinary bladder wall, followed by kidney, adrenals, and liver. The absorbed doses to the liver and gallbladder wall were slightly but significantly higher for Ga-68-DOTATATE. The total effective dose was 0.021 +/- 0.003 mSv/MBq for both tracers. Conclusion: The effective dose for a typical 100-MBq administration of Ga-68-DOTATATE and Ga-68-DOTATOC is 2.1 mSv for both tracers. Therefore, from a radiation dosimetry point of view, there is no preference for either tracer for PET/CT evaluation of somatostatin receptor-expressing tumors.

  • 37.
    Steffen, Ann-Charlott
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Almqvist, Ylva
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för radiologi.
    Chyan, Ming-Kuan
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för onkologi.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Tolmachev, Vladimir
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Wilbur, D. Scott
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för onkologi.
    Carlsson, Jörgen
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Biodistribution of 211At labeled HER-2 binding affibody molecules in mice2007Ingår i: Oncology Reports, ISSN 1021-335X, E-ISSN 1791-2431, Vol. 17, nr 5, s. 1141-1147Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The size of affibody molecules makes them suitable as targeting agents for targeted radiotherapy with the alpha-emitter 211At, since their biokinetic properties match the short physical half-live of 211At. In this study, the potential for this approach was investigated in vivo. Two different HER-2 binding affibody molecules were radiolabeled with 211At using both the linker PAB (N-succinimidyl-para-astatobenzoate) and a decaborate-based linker, and the biodistribution in tumor-bearing nude mice was investigated. The influence of L-lysine and Na-thiocyanate on the 211At uptake in normal tissues was also studied. Based on the biokinetic information obtained, the absorbed dose was calculated for different organs. Compared with a previous biodistribution with 125I, the 211At biodistribution using the PAB linker showed higher uptake in lungs, stomach, thyroid and salivary glands, indicating release of free 211At. When the decaborate-based linker was used, the uptake in those organs was decreased, but instead, high uptake in kidneys and liver was found. The uptake, when using the PAB linker, could be significantly reduced in some organs by the use of L-lysine and/or Na-thiocyanate. In conclusion, affibody molecules have suitable blood-kinetics for targeted radionuclide therapy with 211At. However, the labeling chemistry affects the distribution in normal organs to a high degree and needs to be improved to allow clinical use.

  • 38.
    Tolmachev, Vladimir
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Bruskin, Alexander
    Sivaev, Igor
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Sjöberg, Stefan
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Institutionen för biokemi och organisk kemi.
    Radiobromination of closo-dodecaborate anion. Aspects of labelling chemistry in aqueous solutions using Chloramine-T2002Ingår i: Radiochimica Acta, ISSN 0033-8230, E-ISSN 2193-3405, Vol. 90, nr 4, s. 229-235Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Closo-dodecaborate dianion is a three-dimensional aromatic inorganic molecule, which can be easily halogenated forming a stable halogen-boron bond. Derivatives of closo-dodecaborate were considered as a convenient chemical form of delivery of enriched 10B to malignant tumors for boron neutron capture therapy (BNCT). Some properties of closo-dodecaborate (hydrophilicity, strength of halogen-boron bond, charge at lysosomal pH) make it attractive as a potential prosthetic group for attachment of radioactive halogens to tumor-targeting proteins. Bromine radioisotopes possess a variety of useful nuclear characteristics, and can be used in different areas of clinical diagnostics and therapy. In this work, a basic chemistry of closo-dodecaborate radiobromination was studied. It was found, that di(triethylamonium) dodecahydro-closo-dodecaborate can be labelled in high yield, more then 90%, in a wide pH range. By decreasing the pH, the bromination can be directed to closo-dodecaborate in the presence of phenolic compounds. The results of the study indicate a possibility of using the radioactive bromine label for investigation of pharmacokinetics of boronated compounds for BNCT.

  • 39.
    Tolmachev, Vladimir
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Bruskin, Alexander
    Sjöberg, Stefan
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Kemiska sektionen, Kemiska institutionen.
    Carlsson, Jörgen
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.
    Preparation, radioiodination, and in vitro evaluation of a nido-carborane-dextran conjugate, a potential residualizing label for tumor targeting proteins and peptides2004Ingår i: Journal of Radioanalytical and Nuclear Chemistry, ISSN 0236-5731, E-ISSN 1588-2780, Vol. 261, nr 1, s. 107-112Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Polysaccharides are not degradable by proteolytic enzymes in lysosomes and do not diffuse through cellular membranes. Thus, attached to an internalizing, targeting protein, such polysaccharide linkers, will remain intracellularly after protein degradation. They can be labeled with halogens and provide then a so called residualizing label. Such an approach improves tumor-to-non-tumor radioactivity ratio and, consequently, the results of radionuclide diagnostics and therapy. In this study we present a new approach to obtain a stable halogenation of the polysaccharide dextran using 7-(3-amino-propyl)-7,8-dicarba-nido-undecaborate (-) (ANC). Dextran T10 was partially oxidized by metaperiodate, and ANC was coupled to dextran by reductive amination. The conjugate was then labeled with 125I using either Chloramine-T or IodoGen as oxidants. Labeling efficiency was 69-85%. Stability of the label was evaluated in rat liver homogenates. Under these conditions, the ANC-dextran conjugate was found to be more stable than labeled albumin, which was used as a control protein.

  • 40.
    Tolmachev, Vladimir
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Carlsson, Jörgen
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap.
    A limiting factor for the progress of radionuclide-based cancer diagnostics and therapy: availability of suitable radionuclides2004Ingår i: Acta Oncologica, ISSN 0284-186X, E-ISSN 1651-226X, Vol. 43, nr 3, s. 264-75Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Advances in diagnostics and targeted radionuclide therapy of haematological and neuroendocrine tumours have raised hope for improved radionuclide therapy of other forms of disseminated tumours. New molecular target structures are characterized and this stimulates the efforts to develop new radiolabelled targeting agents. There is also improved understanding of factors of importance for choice of appropriate radionuclides. The choice is determined by physical, chemical, biological, and economic factors, such as a character of emitted radiation, physical half-life, labelling chemistry, chemical stability of the label, intracellular retention time, and fate of radiocatabolites and availability of the radionuclide. There is actually limited availability of suitable radionuclides and this is a limiting factor for further progress in the field and this is the focus in this article. The probably most promising therapeutic radionuclide, 211At, requires regional production and distribution centres with dedicated cyclotrons. Such centres are, with a few exceptions in the world, lacking today. They can be designed to also produce beta- and Augeremitters of therapeutic interest. Furthermore, emerging satellite PET scanners will in the near future demand long-lived positron emitters for diagnostics with macromolecular radiopharmaceuticals, and these can also be produced at such centres. To secure continued development and to meet the foreseen requirements for radionuclide availability from the medical community it is necessary to establish specialized cyclotron centres for radionuclide production.

  • 41.
    Velikyan, Irina
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Farmaceutiska fakulteten, Institutionen för läkemedelskemi, Plattformen för preklinisk PET.
    Sundin, Anders
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för radiologi.
    Sörensen, Jens
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Lubberink, Mark
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Avdelningen för sjukhusfysik.
    Sandström, Mattias
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Avdelningen för sjukhusfysik.
    Garske-Román, Ulrike
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Lundqvist, Hans
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap, Enheten för nuklearmedicin och PET.
    Granberg, Dan
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Onkologisk endokrinologi.
    Eriksson, Barbro
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Onkologisk endokrinologi.
    Quantitative and Qualitative Intrapatient Comparison of 68Ga-DOTATOC and 68Ga-DOTATATE: Net Uptake Rate for Accurate Quantification.2014Ingår i: Journal of Nuclear Medicine, ISSN 0161-5505, E-ISSN 1535-5667, Vol. 55, nr 2, s. 204-10Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    UNLABELLED: Quantitative imaging and dosimetry are crucial for individualized treatment during peptide receptor radionuclide therapy (PRRT). (177)Lu-DOTATATE and (68)Ga-DOTATOC/(68)Ga-DOTATATE are used, respectively, for PRRT and PET examinations targeting somatostatin receptors (SSTRs) in patients affected by neuroendocrine tumors. The aim of the study was to quantitatively and qualitatively compare the performance of (68)Ga-DOTATOC and (68)Ga-DOTATATE in the context of subsequent PRRT with (177)Lu-DOTATATE under standardized conditions in the same patient as well as to investigate the sufficiency of standardized uptake value (SUV) for estimation of SSTR expression.

    METHODS: Ten patients with metastatic neuroendocrine tumors underwent one 45-min dynamic and 3 whole-body PET/CT examinations at 1, 2, and 3 h after injection with both tracers. The number of detected lesions, SUVs in lesions and normal tissue, total functional tumor volume, and SSTR volume (functional tumor volume multiplied by mean SUV) were investigated for each time point. Net uptake rate (Ki) was calculated according to the Patlak method for 3 tumors per patient.

    RESULTS: There were no significant differences in lesion count, lesion SUV, Ki, functional tumor volume, or SSTR volume between (68)Ga-DOTATOC and (68)Ga-DOTATATE at any time point. The detection rate was similar, although with differences for single lesions in occasional patients. For healthy organs, marginally higher uptake of (68)Ga-DOTATATE was observed in kidneys, bone marrow, and liver at 1 h. (68)Ga-DOTATOC uptake was higher in mediastinal blood pool at the 1-h time point (P = 0.018). The tumor-to-liver ratio was marginally higher for (68)Ga-DOTATOC at the 3-h time point (P = 0.037). Blood clearance was fast and similar for both tracers. SUV did not correlate with Ki linearly and achieved saturation for a Ki of greater than 0.2 mL/cm(3)/min, corresponding to an SUV of more than 25.

    CONCLUSION: (68)Ga-DOTATOC and (68)Ga-DOTATATE are suited equally well for staging and patient selection for PRRT with (177)Lu-DOTATATE. However, the slight difference in the healthy organ distribution and excretion may render (68)Ga-DOTATATE preferable. SUV did not correlate linearly with Ki and thus may not reflect the SSTR density accurately at its higher values, whereas Ki might be the outcome measure of choice for quantification of SSTR density and assessment of treatment outcome.

1 - 41 av 41
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf